Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den svenska byråkratin slår knut på sig själv

Annons

Det som lantbrukaren Lars-Olof Mattsson tar upp i en artikel (8 februari) är något som Landsbygdspartiet oberoende tar på mycket stort allvar.

Det är otvetydigt så att det böljande landskap vi ser i dag är skapat av lantbrukare genom sitt idoga arbete genom århundradena. Vi har, som skribenten mycket riktigt påtalar, lagar att förhålla sig till. ”Jordbruksmark får endast tas i anspråk om det krävs för väsentliga samhällsintressen”.

Hur kan en gång- och cykelvägsplacering bli viktigare än tillgång till odlingsbar mark? Så viktig att den inte kan sträckas som Lars-Olof Mattsson föreslår?

Varför är det på det viset att vi i Sverige har myndigheter som på område efter område motverkar varandras uppgifter? Eller ännu värre, regeringars intentioner. Eller kan det vara så att regleringsbreven som skall styra verksamheterna är så luddigt utformade att det ger tjänstemän rum till fri tolkning?

Varför tillåts Trafikverket bygga på strandskyddad mark, när andra inte får det? Frågorna som uppstår blir många.

Vi anser förvisso att strandskyddslagen och dess uttolkning blivit mer och mer absurd. 100 meter blev plötsligt 300 meter, vilket ger effekten att 600 meter kan bli obrukbar om en liten bäck, eller till och med en rännil råkar flyta fram där.

Svaret är att Sverige skapat en byråkrati som slagit knut på sig själv, en byråkrati som stelbent motverkar varandra på för Sverige viktiga områden. Myndigheter som tycks konkurrera med varandra istället för att samverka. Myndigheter som uppenbarligen har glömt att de har uppdraget att tjäna det folk som betalar för deras tillvaro, istället för att driva egna agendor.

Vi har ett polisväsende som är duktiga på att fånga in buset, men ett domstolsväsende som antingen släpper personen eller inte hinner ta tag i ärendet inom rimlig tid.

Vi har en skogsstyrelse, som med sin nya besättning av människor från miljörörelsen, vill lägga fler och fler restriktioner på skogsbruket. Ett skogsbruk som i de allra flesta fall fungerar utmärkt och som dessutom hållit Sverige flytande under flera lågkonjunkturer.

Vi har ett naturvårdsverk som motverkar Fiskeriverket. Ett naturvårdsverk som tillåter en invasiv sjöfågelart, asiatisk mellanskarv, till nackdel för det kustnära fisket! Denna skarvart fiskar betydligt mer än vad vårt kustnära fiske gör. Dessutom tillför mellanskarvarna 100-tals ton gödning till den redan hårt anstängda Östersjön varje dygn.

Vi har ett naturvårdsverk som via landets länsstyrelser motverkar tankarna om ”Matlandet Sverige”. Mellansverige skall fyllas med varg, trots att konsumenter skriker efter klimatsmart svenskt naturbeteskött. Detta samtidigt som vi inte ens till hälften är självförsörjande med mat i landet.

Ja listan kan göras ännu längre. Men vi stannar här och återgår till det som berördes i början av artikeln.

Landsbygdspartiet oberoende kräver att när värdefull åkermark ska tas i anspråk för bebyggelse eller vägändamål ska tillståndsprövning inte göras av enskilda kommuner utan av lämplig myndighet på högre nivå. Regeringen utser lämplig myndighet som har att bedöma Sveriges försörjningsberedskap i en krissituation när importen inte kan förväntas fungera. Se 3:e kapitlet § 4 i Miljöbalken.

Sedan vill vi i Landsbygdspartiet oberoende även att statliga myndigheter sätter sig ned och börjar samverka i en för landet positiv anda och utveckling. Lite sunt förnuft helt enkelt.

Magnus Malmsten, Landsbygdspartiet oberoende (LPo), Bergshamra

Michael Bonnier (LPo), Eknö

Ann-Sofie Hagberg (LPo), Hållsta

Peter Johansson (LPo), Hållsta

Curt Carlström (LPo), Malmby

Claes Littorin (LPo) Uppsala

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel