Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den moderata partiledarens återkomst

Almedalsveckan är över och för att sammanfatta har det från partierna inte presenterats förslag som revolutionerat det politiska landskapet inför valen i september.

Annons

Stefan Löfven vill ha en gräns för antal barn i grupper i förskolan. Göran Hägglund vill att de äldre ska få det bättre genom särskilda äldreboenden. Jimmie Åkesson vill fortfarande minska invandringen. Miljöpartiet vill rädda Östersjön genom att satsa på ekologiskt jordbruk. Moderaterna vill fortsätta ta ansvar för de offentliga finanserna. Jonas Sjöstedts agg mot vinsterna i välfärden ligger fast. Jan Björklund håller kvar vid den förda skolpolitiken och Annie Lööf vill göra det enklare för företag att anställa unga. Med andra ord: partierna tyckte ungefär vad de brukar, om än i nyare form.

Gott så under ett valår, tydlighet är ändå en förutsättning för att väljarna ska kunna göra ett genomtänkt och informerat val i höst.

Alliansen presenterade även ”Sverigebygget”- ett paket av bostäder, infrastruktur och otydliga besked om finansiering. Ett förslag präglat av för lite, för sent och för lite politisk spets. Veckans överraskning kom i stället då Fredrik Reinfeldt höll sitt tal på scenen i Almedalen. Efter motgångar i EU-valet, danande opinionsmätningar och krävande förhandlingar om vem som ska bli EU-kommissionens ordförande har han mest beskrivits som idélös, pressad och slut.

Det var dock en självsäker man som intog scenen laddad med både självironi och något förvånande, ideologi. I stället för att bara vara statsminister och landsfader och tala om regeringen, tala om ansvar och sula till de rödgröna visade Reinfeldt även det som tagit honom dit han är. Att han är en oerhörd partiledare för Nya Moderaterna.

De idéer som bär partiet togs upp och orden om marknadsekonomi, kärleken till friheten och att människan är utgångspunkten för samhället lär ha tilltalat många – från den osäkra förstagångsväljaren till den luttrade gammelmoderaten.

Det viktigaste var dock att Reinfeldt visade att han känner tilltro till Moderaterna och ideologin.

När skillnaderna mot vänstersidans förslag poängterades stod det klart att när andra låtit politiken färgas av framgångar för ytterlighetspartier står Reinfeldt trygg i den nymoderata mylla som en gång tog honom till Rosenbad.

I ett läge där partierna tycker samma om det mesta och den idépolitiska debatten står på tomgång är det ett smart drag att återvända till idéerna. Det visar även att han inte helt har förlorat sig i förvaltarskapet och fortfarande har glöd.

Att tidigare ha liknat sig vid en stridshingst är att sätta ribban för förväntningar högt. Fredrik Reinfeldt visade dock i Visby att han nu är på språng. Om det räcker till att göra sig historisk ännu en gång, det är däremot långt ifrån säkert.