Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem ger makt till Sverigedemokraterna?

Annons

En ledare i NT hade rubriken: Varför är M och KD inte rädda för att ge SD makt?” Frågan är berättigad och kan vara av största vikt när vi i framtiden ser tillbaka på det som sker i dag.

Anmäl text- och faktafel

Vi är just nu i en ny politisk situation där samarbete är den enda rimliga lösningen. Gamla mönster och spärrar måste övervinnas och då får det gärna ta sin tid. För ingenting är lättare, när makt står på spel, än att skruva lite på verkligheten, dagtinga med samvetet och undan för undan glömma bort vad Sverigedemokraterna egentligen står för och vad deras drivkraft är.

Sverigedemokraternas oppositionsråd Andrea Kronvall menar att det är väljarna som gett partiet den vågmästarroll som man nu har. Men där har hon fel. Det är inte väljarna, utan ett föråldrat blockpolitiskt tänkande inom Alliansen, som riskerar att ge Sverigedemokraterna den makten, skriver Mats Wilzén.

Nej, vi får aldrig relativisera dem, när vi möter dem på olika demokratiska arenor, för "det finns ingenting som heter demokratisk rasism". Så säger Stieg Larsson, författare till Millennium-trilogin, i dokumentärfilmen "Mannen som lekte med elden" (som handlar om Sverigedemokraternas framväxt från 1980-talet till i dag).

Hur är det då i kommunpolitiken i Norrtälje? Är man där rädd för att ge makt till Sverigedemokraterna? Det återstår att se, men visst leker Alliansen med elden. Sverigedemokraternas oppositionsråd Andrea Kronvall säger sig vara nöjd med "att Alliansen i Norrtälje styr i minoritet och därmed släpper fram oss sverigedemokrater till en maktposition här i Norrtälje". Hon menar att det är väljarna som gett Sverigedemokraterna den vågmästarroll som man nu har.

Men där har hon fel. Det är inte väljarna, utan ett föråldrat blockpolitiskt tänkande inom Alliansen, som riskerar att ge Sverigedemokraterna den makten. Allt hänger nu på om politiska beslut kommer att förankras hos den övriga oppositionen. Gör man inte det, ja då har man gett bort makt till Sverigedemokraterna.

Det är en vanföreställning hos Sverigedemokraterna när man tror att 15,5 procent ska ge motsvarande grad av inflytande. Men så fungerar lyckligtvis inte den parlamentariska demokratin. Den som inte har egen majoritet måste söka samarbete med partier man känner förtroende för och litar på. Det är en parlamentarisk grundbult.

Förtroende är inget man kan kräva. Det måste förtjänas. Annars blir man utan makt. Ett formellt och tydligt avståndstagande av Sverigedemokraterna betyder alltså inte att vi inskränker vår demokrati, utan bör snarare ses som en garanti för vår demokratiska frihet.

I en parlamentarisk demokrati har ytterlighetspartier svårt att få inflytande, medan kreativa, flexibla "mittenpartier" gynnas. Det är säkert bra och handlar inte alls om att förbjuda åsikter, utan att skydda medborgarna från illegitim maktutövning från extrempartier. Att det förhåller sig så ska nog vi medborgare vara glada för.

Det gäller således att utveckla förtroenden, göra sig samarbetsvillig och lösningsinriktad. Då får man inflytande. Kanske kräver det nya politiska landskapet också en ny typ av politiker.

Allt oftare tror jag att konstnären Vaclav Havel, som blev Tjeckiens president, var insiktsfull när han sade: "I framtiden handlar det inte om att ha rätt i politiken, utan att föra en politik som värnar om rätten"

Mats Wilzén (MP), Söderbykarl

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons