Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunal drift ingen garanti för bra skolor

Annons

Christina Hamnö och Lars Dalquist Öhlén från Vänsterpartiet drar ut i ett korståg mot valfriheten i en debattartikel i NT. Det gäller skolan. Det ”onda” kännetecknas av den starkes rätt, profittänkande och privatisering. Det ”goda” kännetecknas av att alla skolor ska vara kommunala, alternativt statligt drivna som en garant för likvärdighet.

Anmäl text- och faktafel

Är det någon som tror – förutom vänsterpartisterna – att offentligt drivna skolor per automatik bidrar till jämlikhet och hög kvalitet? Skulle alla skolor bli bra i Norrtälje bara för att de drivs av kommunen?

Tänk om det var så enkelt. Men verkligheten är betydligt mer komplicerad.

Det finns så många engagerade och kompetenta människor inom den kommunala skolan. Men de tillåts inte alltid att blomma ut. Jag skulle vilja ha större valfrihet, skriver Bosse Blideman. Foto Henrik Montgomery, TT.

Jag tycker inte heller att nuvarande system är bra. Profittänkande passar inte i skolan och religiösa friskolor är problematiska. Ett stort reellt problem i Sverige är också bostadssegregationen. Segregerade bostadsområden medför segregerade skolor – oavsett driftsform.

När jag var med och startade den kooperativa och icke-vinstdrivande Freinetskolan Mimer i Norrtälje, gav den dåvarande skolchefen mig en både bokstavlig och bildlig klapp på axeln och sade: ”Bra initiativ. Vi behöver det här i kommunen”.

Han menade alltså att den kommunala skolan behövde utmanas för att bli bättre. Vi som tog initiativet gjorde det för att den kommunala skolan inte fungerade för våra barn. Vi hade inga ambitioner att starta en ”privatskola”. Vi ville rädda våra barn.

Men oj, vilket motstånd vi fick uppleva från människor inom skolans värld. De problem vi mötte, ”borde” den kommunala skolan klara av, sades det. Men vi visste på ett smärtsamt sätt att så var inte fallet. Hur många ungar skulle gå under innan detta ”borde” blev verklighet?

Det finns så många engagerade och kompetenta människor inom den kommunala skolan. Men de tillåts inte alltid att blomma ut. Jag skulle vilja ha större valfrihet. Där engagerade pedagoger, föräldrar och andra inom lokalsamhället dras med i arbetet för en bra skola. Ofta kan man uppleva att skolan är en isolerad värld, vilket är absurt för en institution som ska vara en förberedelse för vuxenlivet.

Öka kontakten med föreningslivet och lokala företag. Då blir det ett lärande för livet. Tänk om vi kunde få fler lokala klimatinitiativ på det sättet. Eller om det blir fler skolor med estetisk profil, som stimulerar elevernas skapande och nyfikenhet. Då känns kanske den kommunala driftsformen för snäv.

Jag tror på en skola som har gemensamma värderingar som grund, där man samlar sig runt en gemensam idé. En gemensam profil skapar tillhörighet och stimulerar gemenskap. Den kooperativa formen är en lysande bra plattform för kreativitet och nya samarbetsformer.

Jag träffade för länge sedan en mycket kompetent person som hade varit rektor både i en kommunal skola och i en icke-vinstdrivande skola. Hen sade att det var två helt olika roller, trots samma titel. I kommunen var hen mer administratör och tiden togs upp mycket av centrala möten med skolförvaltningen. I den fristående skolan var hen däremot pedagogisk ledare.

Nä, kära vänsterpartister, kasta de ideologiska skygglapparna och se verkligheten. Den är inte svart eller vit. Ser man det, kan man också se möjligheter och positiva alternativ.

Bosse Blideman, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons