Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

2018 – tack och lov att du är förbi

Annons

Vintern kom sent, men när den väl kom bet den sig fast som en ihärdig fästing, släppte inte greppet förrän sent in i april. Korna släpptes ut på bete ändå i sedvanlig ordning första maj, detta görs för att ge föda till bland annat dyngbaggen som vaknar ur sin vinterdvala och vill ha färsk kospillning som föda där tidigt i maj.

Anmäl text- och faktafel

Första maj kom med ett dagsdimmregn. Vi var då lite missnöjda med att det skulle komma regn på just denna dag, då folk från när och fjärran kommer till gården för att betrakta kossornas vårrusiga språng.

Anette Gustawson.

Med facit i hand borde vi ha varit jublande glada över detta regn, för det var ett av de få regn vi fick på hela den kommande sommaren.  Midsommaraftonen kan vi bönder lita på, så även detta 2018, vi fick cirka 12 millimeter regn den dagen. Sedan kom inte en droppe förrän sent i augusti.

Torkans konsekvenser gör sig fortfarande påminda; det kommer att ta år att återhämta sig.

Det fina i det hela är att i princip hela svenska folket fick upp ögonen för hur sårbara vi är i händelse av en kris. Överallt i alla medier kunde vi läsa om detta väderfenomen som orsakade djurlidande,  skogsbränder, avsaknad av skördar och inte minst mänskligt lidande för de berörda. Aldrig förr har vi kunnat se ett sådant riksintresse för matproduktionen.

Baksidan var ju att vissa lyckades skrika lite högre: de som säger att det faktiskt är djurbondens eget fel att det blir så här. De säger att extremvädret i mångt och mycket beror på djurindustrin, att vi inte ska äta kött och att nötkreatur är ett rejält hot mot klimatet eftersom de rapar metan.

Det är nu vi måste andas lugnt, blunda en stund och verkligen försöka tänka lite själva…

Jag förstår att man kan ifrågasätta mjölkindustrier påverkan på miljön i till exempel Saudiarabien med gårdar på 20 000 kor, eller miljöpåverkan i Nederländerna som på en yta stort som Jämtland har 1,6 miljoner kor. Men Sverige med sina dryga 300 000 mjölkkor fördelade ut över landet, är det något vi ska se som ett hot?

Torkans konsekvenser gör sig fortfarande påminda. Men i princip hela svenska folket fick upp ögonen för hur sårbara vi är i händelse av en kris, skriver Anette Gustawson. Foto: Christine Olsson, TT.

Om det är metanet som man är orolig för så ingår metan i ett långsiktigt kretslopp. Gräset kossan äter är en produkt av vad en annan kossa rapade för ungefär tolv år sedan. Metanet omvandlas till koldioxid som tas upp av växtligheten igen.

Om vi på vår gård med våra 130 kossor är representanter för mjölkindustrin, då är mjölkindustrin något otroligt fint och vackert. Våra kor gör en enorm klimatnytta med att under sin livstid beta våra hagmarker vilket ger den biologiska mångfald som är viktig för att vi ska ha fungerande ekosystem. De äter ensilerat (konserverat) gräs på vintern som vuxit på åkrarna för att den jorden ska få vila några år mellan de mer intensiva grödorna.

Men 2018 är året det blev fult att äta kött. Det har blivit politiskt korrekt att säga att ”jag har slutat med köttet”, eller ”jag har dragit ned på köttet”. Rikspolitiker stoltserar med att de drar ned på köttet.

Om det är så att de svullat i sig massor av importkött tidigare förstår jag dem, men det kan väl inte en rikspolitiker göra som varit med att besluta om hur våra svenska lagar ska vara för djurhållning? Klart att de då bara ätit svenskt kött, eller hur?

Att då säga att ”man drar ned på köttet för klimatet och miljöns skull” blir en fullständig tankevurpa. Vi som lyssnar ordentligt hör att vi behöver fler betesdjur i Sverige för att klara rikt växt och djurliv och ett varierat odlingslandskap.

Nej, jag säger inte att vi ska äta kött varje dag och hela tiden, jag säger att vi ska lägga på tallriken det som bidrar med klimatnytta och biologisk mångfald.

Det jag säger är: ”ät svenskt kött däribland även kött från mjölkkossor med gott klimatsamvete, ät även mycket svenska rotfrukter och grönsaker. Det är klimatsmart”.

Så låt slogan för 2019 bli: ”Jag äter med stolthet kött från svenska gårdar, jag gör det för miljön, jag gör det för klimatet och jag gör det för framtiden”.

Tack 2018 för dina utmaningar.  Jag är otroligt glad att säga hej då. Och välkommen 2019, nu gör vi det här tillsammans!

Anette Gustawson, Billinge gård

 

 

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons