Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Utvecklingen mot minskad valfrihet och ökad segregation i skolan måste brytas

Alla föräldrar vill sitt barns bästa. De vill att deras barn ska gå i en skola som erbjuder arbetsro och levererar kunskap. De vill känna sig trygga med att deras barn får den bästa tänkbara starten i livet. Så ska det vara.

Det är inte föräldrarna det är fel på. Bristerna finns i systemet – skolmarknaden har gjort skolan till en handelsplats. Den ”har blivit en bankomat för den internationella riskkapitalismen”, för att citera Jens Liljestrand på Expressen. Detta har lett till att lagens krav på likvärdighet inte kan upprätthållas. Skolan sviker sin kompensatoriska uppgift och förstärker i stället den segregation, som redan finns i samhället. Detta bekräftas av lärare, forskare och statliga utredningar.

Hos de styrande har det funnits en obegriplig naivitet och hos vissa en blind tro på att marknaden ska lösa välfärdens problem. Under påverkan av särintressen och lobbyister har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar trampat snett. Kriminella och riskkapitalister startat skolor, öppnat HVB-hem och erbjudit sina tjänster som konsulter, jobbcoacher och etableringslotsar. Miljardrullningen i samband med byggandet av Nya Karolinska Sjukhuset är ett skrämmande exempel.

Politiker av olika färg har utan karenstid gått vidare från politiken till PR-byråer, banker och privata företag – inte minst inom välfärdssektorn. Filippa Reinfeldt, Göran Hägglund, Lars Leijonborg, Björn Rosengren, Thomas Östros och Göran Persson – exemplen är många. Så har vänskapsband knutits och nätverk bildats som styrt utvecklingen utan insyn. Pseudomarknader har skapats, som möjliggjort för oseriösa företag att leverera undermåliga tjänster, som betalas av skattebetalarna. Osund konkurrens och fusk har blivit följden. ”Ordet ni söker är korruption” för att citera Karin Pettersson, Aftonbladet.

I Sverige har vi i dag ett system, som låter privata företag konkurrera med varandra och med kommunerna om eleverna och deras skolpeng. Den betygssättning, som avgör om en elev ska kunna att studera vidare till läkare, civilingenjör eller liknande, är en myndighetsutövning, som tidigare handhafts av den kommunala skolan. Nu har den i viss omfattning överlämnats till företag, som har vinst och utdelning som främsta drivkraft. Vem kan förvånas om dessa ger sina elever höga betyg?

Det är inte fel på företagen. Deras uppgift är att leverera vinst till sina ägare. Det är systemet som det är fel på. Friskolor tillåts ha egna köer med förstärkt segregation som följd och de överkompenseras ekonomiskt. Samtidigt är betygsstatistik, lärartäthet, löner mm affärshemligheter. Kommuner, där dessa företag väljer att etablera sig, har mycket små möjligheter att förhindra en etablering, även då etableringen ställer till stora problem för kommunens egen planering.

De borgerliga partiernas lösning på problemen är kontroll och ännu mer kontroll. Vi tror inte på den lösningen. Den ökar lärarnas administrativa börda, den ökar kravet på resurser hos statliga och regionala myndigheter och den kostar massor av pengar.

Vi vet att den vision, som styrde många av friskolereformens förespråkare, var att den skulle ge förutsättningar för kooperativ, stiftelser och seriösa företag att erbjuda en mångfald av pedagogiska alternativ. Så har det inte riktigt blivit. I stället har stora koncerner och riskkapitalbolag kommit att dominera marknaden, vilket faktiskt inneburit en minskad valfrihet och ökad segregation. Denna utveckling måste brytas. Samtidigt hoppas vi att kooperativ, stiftelser och seriösa företag, som återinvesterar sin vinst, kommer att vara kvar.

Vi har haft en av de bästa och mest jämlika skolorna i världen. Det har vi inte längre. Resultaten har sjunkit, liksom likvärdigheten. För att rätta till systemfelen krävs insikt, politisk vilja och mod hos riksdagsledamöter och kommunpolitiker. Alla våra barn har samma rätt till utbildning och kunskap. De ska, oavsett bakgrund, kunna drömma om framtiden och få sina drömmar förverkligade.

Christina Hamnö (V)

Catarina Wahlgren (V)

Anna Söderblom (V)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel