Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ödesfrågorna är klimat och solidaritet

Jan Emanuel Johansson hävdar i en debattartikel att vanligt folk känner sig bestulna på tryggheten på gator, på fungerande sjukvård, äldreomsorg och välfärd. Han hävdar att det beror på att de politiker som bestämmer bara umgås med varandra och med välbeställda i den övre medelklassen. Det som allra mest hotar folkhemmet och välfärden är dock Miljöpartiet därför att vi ser människor som offer och gör folk bidragsberoende och våldsamma.

Hur han får ihop den ekvationen förstår jag inte. Hur medverkar Miljöpartiet till bidragsberoende? På vilket sätt är Miljöpartiet skyldigt till våldet på gatorna? Jag väntar på en förklaring.

Det är inte utan att den konservativa vänster Jan Emanuel Johansson är språkrör för har stora likheter med den populistiska konservativa högern. Det gemensamma för dessa är att hitta syndabockar som stjäl från vår välfärd. Det må vara invandrare, arbetslösa, sjukskrivna eller den politiska överklassen (eller ett litet miljöparti). Hans lösning är att ställa krav och göra klassanalys. Klassanalysen handlar om att skilja vanliga människor, det vill säga arbetarna, från de ovanliga.

Jag tror att det är mycket viktigare att göra en jämlikhetsanalys. Det är den skenande ojämlikheten mellan fattiga och rika och segregationen som drar isär folkhemmet. Det är den som skapar avund och känslan av att var bestulen. Det är de ökande klyftorna som är solidaritetens fiende.

Det är en självklarhet att vi måste intensifiera insatserna mot gängkriminalitet, våld, bidragsfusk och organiserad brottslighet. Det finns en bred politisk enighet om det. När skjutningarna ökar måste vi agera mycket mer.

Vi måste ställa krav på människor, men också solidariskt stödja de som är resurssvaga så att de klarar att arbeta eller hitta jobb.

För mig som miljöpartist är dock det allt överskuggande hotet mot folkhemmet och hela världen vår vandring mot en klimatkatastrof. Vår gröna politik förutsätter klimatåtgärder, miljöåtgärder, solidaritet och jämlikhet.

Tio procent av de rikaste länderna sätter större klimatavtryck än 50 procent av de övriga länderna. Vi vet att det också är de rikaste i Sverige som sätter mest påtagliga klimatavtryck. Ska vi förhindra en klimatkatastrof måste vi alla bidra med de inskränkningar som är nödvändiga. Vi måste ändra vårt beteende även om det innebär att det beskär vår frihet.

Det kräver en solidarisk insats från oss alla att ändra våra levnadsvanor och minska vårt resursslöseri. Denna solidaritet, liksom solidariteten med de resurssvaga i vårt samhälle, är folkhemmets ödesfråga. En del kan nog känna sig bestulna på sin frihet, men den gröna omställningen är inte ett popularitetsrace. Den är nödvändig. Det är vårt folkhems stora ödesfråga.

Bengt Annebäck (MP), grön senior

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel