Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Det fria kulturlivet ger syre åt hela samhället

Annons

Då och då påminns man om hur olika vi människor är. Och samtidigt, att vi är så väldigt lika. När man skrapar på ytan märker man att det oftast går att känna igen sig själv i andra människor. Och de grundläggande behoven är ju också gemensamma: mat, husrum, sjukvård och omsorg (när vi inte klarar oss själva), trygghet och behovet att bli respekterade för den vi är.

Anmäl text- och faktafel

I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns dessa grundbehov väl formulerade. Och när de saknas, ja då väcks, hos de flesta, en solidaritet med de drabbade. När grundläggande välfärdsbehov inte kommer alla till del, talar man om att samhället "går sönder". Det gäller både inom landet och globalt. Vi är alla beroende av varandra och ingen välfärd kan utvecklas om solidaritet saknas. Jag måste se den andres behov.

I vardagslivets brus är motstridiga behov svåra att genomskåda, likaså i det politiska. Vi blandar lätt ihop olika typer av behov, därför att vi inte sorterar var det är berättigat att se våra likheter - och var det är nödvändigt att se olikheten.

När vi talar om individen och individuella behov så finns redan i ordet in-divid (o-delbar) en nyckel. Varje människa är inte bara en samhällsvarelse utan framför allt en själsligt-andligt unik person. Bara jag själv kan säga "jag" till mig själv. Så urskiljer jag mig från omvärlden och andra människor. Jag är ett eget odelbart universum, ett original, som inte har någon kopia. Därför har jag också helt unika behov och önskar utveckla helt personliga intressen i en riktning som jag själv vill bestämma. Här vill jag ha frihetsutrymme - för varken stat, kommun, näringsliv eller andra människor kan ta ansvar för min egenutveckling.

Var finns detta frihetsområde? I kulturlivet - ibland kallat civilsamhället. Här är friheten berättigad och "det fria kulturlivet" borde således vårdas och fredas. Det är ingen tillfällighet att orden "Frihet - jämlikhet - broderskap" blev ledord under franska revolutionen. Liberté - égalité - fraternité blev ideal för tre olika samhällsområden. Frihet inom kulturområdet, jämlikhet i rättsordningen och broderlighet/solidaritet inom närings-/ekonomilivet. All verksamhet kan indelas i något av dessa tre områden.

Liberté betyder frihet och inom kulturlivet borde vi alla vara "liberala", det vill säga frisinnade, generösa och tillåtande. På samma sätt som jag har behov av att få välja intresseområden och kulturyttringar, förväntas jag ge samma möjlighet för andra. Det fria kulturlivet ger stimulans till den enskilda människans växande. Alla kulturyttringar tilltalar mig naturligtvis inte, men just därför är det viktigt att kulturen får vara mångfaldig och fri. När den styrs av statliga, kommunala och ekonomiska motiv tappar den det existentiella - som utvecklas bäst i aktiva föreningar och kultursammanhang där människor möts.

Kulturaktiviteter är i sin förlängning själva syresättningen för hela samhällsorganismen. Aktiviteter, upplevelser och idéer behöver få utvecklas och brytas mot varandra. Utan ett mångfaldigt och rikt kulturliv förtorkar hela samhället och blir kulturkonservativt tillbakablickande. Det är därför sorgligt att konstatera hur det nya konservativa blocket i svensk politik: Sverigedemokrater, Moderater och Kristdemokrater tycks överens om att kulturlivet måste "försvenskas". Som om kultur inte var något allmänmänskligt - utan upphörde vid riksgränsen, som om politiker visste bäst vilken kultur jag behöver. Ebba Busch Thors uttalande i Almedalen är tydligt nog: "Mångkultur som politiskt projekt måste stoppas."

Kulturkonservativa partier vill alltså styra över vad som är bra kultur och skydda mig för dålig kultur. Mångkultur och ett fritt kulturliv är de egentligen rädda för. I länder där politiker tillåtits reglera det fria kulturlivet vet vi att nästa steg är att reglera det fria ordet. Och nästa steg...? Nej, nu är det hög tid för oss "kulturliberaler" att tydliggöra det fria kulturlivets viktiga roll i ett demokratiskt samhälle.

Mats Wilzén (MP)

ledamot i kulturnämnden

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel