Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

De anhöriga måste få rätt stöd

Den 10 oktober är det den Nordiska afasidagen och vi vill särskilt uppmärksamma anhörigas situation.

Vad vi än ska göra i dagens samhälle behöver vi vårt språk. Vi måste kunna prata, läsa, skriva och hantera IT. En självklarhet kan man tycka. Men …

Tänk om dessa förmågor helt plötsligt försvann.

För plötsligt händer det som man inte tror ska hända. Från en dag till en annan förändras livet varje år för cirka 2 000 personer i Stockholms län på grund av att de får afasi efter en stroke.

Men livet tar en ny vändning även för den som är anhörig. Ni kan inte längre prata med varandra om vardagens olika frågor, inte samtala om viktiga händelser, barnbarnen förstår inte vad farfar säger. Minnet sviktar och man tappar initiativförmågan och också personligheten kan förändras. Din en gång så vitala partner har blivit en annan. Det mesta av familjens ansvar läggs plötsligt på dina axlar samtidigt som ansvaret för din partners välbefinnande också ligger hos dig.

För att anhöriga ska orka i längden är det viktigt att få tid för sig själv, att kunna träffa vänner, gå ut och handla utan att oroa sig. Då krävs rätt stöd från kommunen med hemtjänst, anhörigstöd och avlastning med korttidsboende. Det måste finnas personal som har kunskap i bemötande och har förmågan att kommunicera med en person som har svårt att få fram orden, blandar ihop orden eller inte förstår innebörden av det man säger.

Men kunskapen om alternativa möjligheter att kommunicera är anmärkningsvärt låg bland vårdpersonal både på vård- och omsorgsboenden och inom hemtjänsten, vilket leder till att många inte förstår vad personen med afasi vill ha fram. Avlastningen som skulle hjälpa den anhörige blir istället till ett stressmoment. ”Jag kan inte lämna min man på korttidsboendet där ingen kan prata med honom. Då mår han mycket sämre när han kommer tillbaka” är vanliga kommentarer.

En studie från Sahlgrenska akademin visar att anhöriga utgör en riskgrupp för egen ohälsa så länge som tio år efter att en partner fått stroke med mer långtgående konsekvenser som exempelvis afasi.

Detta är en allvarlig brist och kommunerna måste se till att biståndshandläggare, anhörigstödjare samt vårdpersonal får bättre kunskap om afasi och handledning i hur man kan kommunicera med en person med afasi. Det är krav som måste ställas på utförarna av vård och omsorg i kommunen.

Det är också viktigt att både anhöriga och de med afasi får tillgång till hjälpmedel och alternativ kommunikation vilket är en förutsättning för att kunna vara delaktig och inte bli isolerad.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel