Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Daniel Edoff får Händel att flyga

Daniel Edoff kapar i lidandet och fick till slut Händels Messias att flyga under konserten i en fullsatt Norrtälje kyrka.

I en intervju i Norrtelje Tidning inför söndagens konsert i Norrtälje kyrka svarar dirigenten Daniel Edoff på frågan vad som är den egentliga skillnaden mellan barockgiganterna Bach och Händel. Edoff menar att Bach riktade sig inåt och uppåt, mot Gud, medan Händel riktade sig utåt, mot publiken. Det ligger mycket i det svaret.

Katedralbyggaren Bach når Gud oavsett, Händel vill ha med oss, publiken, även om också han når fram hela vägen. Den som har hört en aria som ”Lascia ch’io pianga”, vet vad det innebär att försöka hålla tillbaka tårarna.

Oratoriet Messias som Händel lär ha skrivit på 24 dagar under augusti och september 1741, efter text av Charles Jennens, är inte skrivet främst för tårar. Förutom sina många fina körsatser ger de solisterna möjligt att ta ordenlig höjd och flykt.

För att överhuvudtaget bli hanterligt, inte minst tidsmässigt, har dirigent Daniel Edoff strukit ned verket ordentligt. Av de tre delarna: Jesu födelse, lidande och uppståndelsen är det främst andra delens lidande som har kapats.

Det är bra. Förutom att de ställer till det i en övergång när orkestern börjar i en struken sats. Det spelar ingen roll. Den efterföljande sopranarian av Gunilla Franklin är liksom de flesta av Franklins soloinsatser mycket fina. Hunnet så långt i konserten är publiken redan vunnen.

Trots en lite trevande inledning där hovkapellet stundtals spelar något okoncentrerat - här får man nog viska lite försiktig: aja, baja hovkapellet - tar konserten fart när alten Paula Hoffman gör O thou that tallest good tidings to Zion tillsammans med kören. Det blir den livgivande gnistan som sätter fyr till konserten och får de efterföljande recitativen och airen som görs av basen Karl Magnus Fredriksson att lyfta vidare.

Händels Messias måste flyga och i Norrtälje kyrka gör den också det under många stunder. Hallelujah-kören är magnifik och även i avslutande Worty is the lamb flyger inte minst Edoffs sopraner ordentligt. Även tenoren Fredrik Stridh gör sitt till, inte minst tidigt i konserten med Every valley shall be exalted. Och bara en sådan detalj som hur trumpeterna flyttar in i verket, från den första insatsens lite försiktiga på distans.

Edoff lyckas med mycket av verkets nyansrikedom. Liksom han tidigare har rott iland såväl Mozarts Requiem som Rossinis Stabat Mater. Någon borde ta och uppmärksamma hans kulturinsats i bygden. Inte minst för hans sätt att rikta sig till oss.