Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags att fler länder i Europa inför ett förbud

När går uppfostran över i brottslig handling? Är det när vi tvingar barn till något de inte vill? Eller ska tvånget innehålla hot om att något dåligt kommer att hända barnet om den inte utför handlingen? Gränsen till att hamna i de laglösas land är väldigt fin, men barnuppfostran bör en gång för alla kapa banden till barnagan.

Annons

Sverige var först i världen att förbjuda barnaga. I övriga Europa däremot sjuder det av inställningen att barn behöver denna form av så kallad uppfostran. I 25 av Europarådets 47 medlemsländer är det förbjudet. Tio länder till arbetar för att införa förbud. I övriga tolv länder ser det däremot mörkt ut. Där råder status quo. Och invånarna verkar dessutom försvara otyget.

I de länder där det fortfarande är tillåtet, ses barnaga som ett naturligt inslag i vardagen. Likaväl som både föräldrar och skolpersonal säger sig behöva det för att kunna utöva sitt föräldraskap respektive sitt yrke, så anses barn behöva det.

Om någon hade behandlat vuxna som barn ibland blir behandlade, då hade världen varit en skrämmande och våldsam plats. För ingen mår väl av att få påpekanden om att den gör fel, säger fel saker, samt behöver få lära sig att bete sig på rätt sätt.

Ändå är det just vad som sker hela tiden för barn. Barn är nästan aldrig rätt. De måste hela tiden lära sig att bli ”riktiga människor”. Som om barn vore en annan art eller varelse.

Barnaga är en gammal kvarleva som handlar om att disciplin är det enda sättet att få en individ att rätta sig i ledet. Människor som tänker fritt tenderar att inte göra som andra säger, varför det också uppstår många situationer i det dagliga livet då barnaga kan användas som ett redskap att visa auktoritet. En auktoritet som har ytterst fin skiljelinje med maktfullkomlighet och ren tyranni.

Barnaga är ett alltför vanligt inslag i många europeiska länder, däribland exempelvis England och Frankrike. När barn tillfälligt glömmer av vem som bestämmer, det är då det händer – föräldern känner sin makt ifrågasatt och måste ta till åtgärder för att återskapa den illusionistiska ordningen igen.

Europeiska länder brukar leda utvecklingen, men blir nu omsprungna av Bangladesh som förbjöd barnaga 2011, och snart även av Indien som enligt många indiska experter är på väg att gå samma väg.

I USA är det 19 delstater som tillåter aga, och om nu agan är så bra för att forma medborgarna till att bli lydiga sådana, vad beror då de överfulla fängelserna på? För mycket kärlek och respekt genom aga under uppväxten? Att aga skulle vara en kärleksfull handling är trots allt ett välkänt begrepp bland dem som förespråkar den.

Barn är ingen ägodel som vi kan göra vad vi vill med. De är levande personer precis som vilken vuxen som helst. Det är dags för länder som Frankrike att förstå det. Annars kan de gärna läsa artikel 19 i FN:s barnkonvention.