Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Coronapandemin är en verklig kris här och nu

Fyra klimataktivister har ånyo yttrat sig i Norrtelje Tidning. En viss besvikelse kan skönjas över att luften plötsligt gick ur klimatdebatten när covid-19-pandemin blev ett faktum och nyhetsflödet kom att helt domineras av detta. Lite avundsjukt betraktar man den massiva insats av vårdapparaten och politiken som på kort tid, när faran väl blev uppenbar, ledde till en veritabel miljardrullning av skattemedel.

NT-skribenterna vill påminna oss andra om att klimatkrisen finns kvar och inte får glömmas bort. De påstår att viljan att stödja de företag som råkar mest illa ut till följd av vikande marknad på grund av pandemin också har framförts av klimatrörelsen för att på samma sätt stödja dem som drabbas negativt av klimatförändringar. Stämmer detta verkligen? Oss veterligt har inte sådana idéer framförts i media.

Hur kommer det sig då att hela samhället reagerat så massivt på coronakrisen? Jo, den främsta anledningen är att coronakrisen är så uppenbart verklig jämfört med den så kallade klimatkrisen. Till följd av covid-19 blir folk arbetslösa, gör konkurs, blir sjuka eller dör. Liknande effekter av den så kallade klimatkrisen får vi leta efter.

Det kanske inte är så konstigt. Klimatkrisen som påstås pågå, eller beräknas uppstå om 10, 20 eller 100 år är en fiktiv konstruktion av datamodeller, ursprungligen framtagna för att undersöka koldioxidens påverkan på den globala temperaturhöjning om en knapp grad som uppmätts sedan slutet av 1800-talet. Denna hypotes har sedan blivit sanning, med religiöst övertygande bevisning.

Den faktamässiga bevisningen av påstådda effekter av klimatförändringarna lyser däremot fortfarande med sin frånvaro. Observationer visar inget annat än att det som alltid pågår är naturliga variationer i väder och klimat.

Med tanke på att det skett en uppvärmning sedan den Lilla istiden tog slut (slutet av 1800-talet) är det inte så konstigt att till exempel 2019 var ett varmt år, faktiskt det tredje varmaste på 100 år. Inte heller är det överraskande att decenniet 2010-2019 varit det varmaste på länge om vi tar hänsyn till det ovanligt kraftiga oceanografiska El ninofenomenet 2016-2017. Temperaturökningen var ändå bara 0,15 grader jämfört med föregående decennium.

Oavsett den senaste El ninons påverkan på senaste decenniets temperatur är det uppenbart att observationerna inte utgör någon vetenskaplig grund varken för påståendet att temperaturen accelererar eller för någon annan alarmism. Uppvärmningen sedan Lilla istiden inryms väl inom den naturliga variation som vi vet att klimatet kan ha under en mellanistid. Detta utesluter inte att en svag växthuseffekt skulle kunna finnas i bruset av de naturliga variationerna.

Rubriker med ordet ”hetaste” för att beskriva senaste tidens uppvärmning framstår som osaklig när vi i verkligheten upplever temperaturvariationer på flera tiotalsgrader under året och ibland från en vecka till nästa.

Den så kallade klimatkrisen är en fiktiv kris, skapad av datorer programmerade för att visa de antropogena koldioxidutsläppens förmenta betydelse för jordens medeltemperatur. Coronakrisen däremot är verklig och akut.

Björn Holmström, Svinninge

Sigvard Eriksson, Norrtälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel