Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brexit är ett faktum men EU:s dörr ska alltid vara öppen

Så kom dagen då Storbritannien lämnade EU. Den brittiska flaggan, Union Jack, som stått sida vid sida med den svenska utanför Europaparlamentet, lyftes bort och viktes prydligt ihop.

För en varm Europavän har det varit en känslosam vecka. När Europaparlamentet förra veckan skulle ta ställning till utträdet tryckte jag på den gröna knappen. Det var dock inget bifall till brexit, utan bara en bekräftelse på att Storbritannien ska få lämna EU i ordnade former.

Som svensk blir jag ständigt påmind och överrumplad av hur existentiellt viktigt Europasamarbetet är för många människor från andra europeiska länder. För de som har en närmare, kanske personlig, erfarenhet av andra världskriget betyder EU så mycket mer än en inre marknad. EU är idén om att genom nära samarbete skapa fred.

Så onsdagen då omröstningen om utträdesavtal ägde rum var en historisk dag. En dag där dessa djupa känslor kring unionens existens inte gick att hålla tillbaka. En dag när historia och framtid möttes.

Innan omröstningarna inleddes samlades parlamentet för att uppmärksamma att det var 75 år sedan Auschwitz befriades. Den inleddes med att italienska förintelseöverlevaren Liliana Segre som själv upplevde Förintelsen berättade sin historia. Denna starka, snart 90-åriga kvinna talade med klar och saklig röst rakt ur hjärtat och vittnade i detalj om de fullständigt ofattbara grymheter hon utsattes för som tonåring av nazisterna och hur det påverkat hennes liv. Inget skrivet tal. Bara rakt på sak. Hon försökte inte heller dölja sin tro på EU och oron för vad splittring kan komma att innebära och återkom flera gånger till hur mycket hon uppskattade flaggorna som stod sida vid sida utanför Europaparlamentet.

Därefter följde nästa punkt på dagordningen, brexitomröstningen. Stämningen i den stora salen var spänd men omröstningen var avklarad på någon minut. Därefter stämde vi, en majoritet av ledamöterna från höger till vänster, upp i Auld Long Syne. Att så skulle ske spreds i korridorerna under dagen. Det hade nämligen befarats att brexitpartiet och dem som aggressivt brukar skrika, gapa och skämma ut sig i allmänhet skulle utnyttja detta sista tillfälle för att ställa till med ett spektakel. Men de höll för en gångs skull tyst.

För en ung generation britter är det här inte den väg de ville gå. Komplicerad skulle man kunna kalla Storbritanniens relation till den europeiska unionen genom åren. Men vi får ändå inte glömma bort att brexit har drivits fram av en mycket aggressiv nationalism. Nu finns en rädsla för hur den ska ta sig uttryck efter denna framgång. Jag har på nära håll kunnat följa mina brittiska kollegors långa kamp för att stanna i unionen. Jag har fått ta del av deras frustration över lögner och hets under valkampanjen. Jag har förstått deras oro över hur detta ska påverka freden i Nordirland.

Med brexit tappar EU ett viktigt medlemsland. Sverige förlorar en viktig handelspartner och likasinnad nation som man ofta gjort gemensam sak med. Nu inleds ett nytt kapitel i EU:s historia – att skapa en ny relation till Storbritannien. Att förhandla ett frihandelsavtal brukar ta mer än åtta år. Nu har vi åtta månader på oss. Sedan står vi återigen inför hotet om tullar och gränshinder. För EU, inklusive Sverige, finns ett starkt intresse av att gemensamma regler fortsätter att vara grunden för vår relation. Andra signaler kommer dock från andra sidan kanalen.

Att odla goda relationer ligger i vårt gemensamma intresse. Den dagen Storbritannien vill komma tillbaka ska de räkna med att flaggan som ska hissas utanför Europaparlamentet väntar.

Karin Karlsbro (L), ledamot av Europaparlamentet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel