Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Billigast är inte samma sak som sämst

Dagens Nyheter presenterade i måndags en lista över hur mycket kommunerna satsar på vård och omsorg till äldre. Norrtälje kommun låg i botten.

Annons

Listan kom från Socialstyrelsen. Den byggde på hur mycket pengar en kommun lägger på vård och omsorg av sina kommuninnevånare över 65 år, jämfört med hur stor den gruppens andel är av kommunens befolkning.

Norrtäljes sistaplaceringen fick många att reagera. Både i kommunfullmäktigedebatten och bland insändarskribenter menade man att detta visar att Norrtälje kommuns äldreomsorg är sämst i Sverige.

Det finns mycket att invända mot Socialstyrelsens sätt att räkna. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting är det till exempel missvisande att tro att en stor andel av befolkningen över 65 måste innebära ett stort behov av äldreomsorg – många över 65 är ju pigga och behöver ingen äldreomsorg.

Frågan är också om Socialstyrelsens siffror är helt riktiga. Dagens Nyheter presenterade nyligen en undersökning över hur stor andel av den kommunala verksamheten som var privatiserad. I den hamnade Norrtälje kommun mycket högt. Orsaken visade sig dock vara att Dagens Nyheter hade räknat Tiohundra AB som ett privat företag, vilket det ju inte är – det ägs av Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting. På samma sätt kan det vara så att Tiohundraprojektet, eftersom det är unikt i landet, gör att Socialstyrelsens uppgifter om Norrtälje kommun blir missvisande.

Men bortsett från detta är det helt fel att sätta likhetstecken mellan ”billigast” och ”sämst” som många uppenbarligen gör när det gäller vård och omsorg. Det skulle betyda att det aldrig går att göra vården mer effektiv och därmed billigare. Men så är det ju inte.

Ta Tiohundraprojektet som exempel. Ett av syftena med projektet var att komma ifrån det dubbelarbete som fanns på grund av att kommunen och landstinget ibland gjorde samma sak. Det här har man lyckats med. Projektet har därmed inneburit besparingar, det vill säga lägre kostnader.

Enligt dem som tycker att billigare alltid är samma sak som sämre borde alltså Tiohundraprojektet avbrytas omedelbart – det har ju sänkt kostnaderna. Istället borde kommunen och landstinget gå tillbaka till den tidigare organisationen. Den var ju dyrare, och borde alltså givit bättre vård. Att undersökningar visar att patienterna och de boende blivit mer nöjda genom Tiohundraprojektet spelar inte någon roll.

Men nu är det ju inte så enkelt. Som exemplet Tiohundra visar går det att förbättra vården samtidigt som man sparar pengar. På samma sätt går det att förbättra undervisningen samtidigt som man sparar pengar, vilket många friskolor har visat.

Pengar är inget bra mått på lycka, brukar man säga. På samma sätt är pengar inte heller något riktigt bra mått på kvaliteten i vården, skolan eller omsorgen.