Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bidrag till oss ger renare samvete

Den 10 april reagerade Urban Skoglund på kommunens ”satsning på speedway” i debattartikeln ”Varför ge 380 000 till Rospiggarna”. Den fick mig att reflektera över vilken profil kommunledningen egentligen vill visa upp för dess invånare och presumtiva inflyttare.

Annons

Sedan 2006 driver ett gäng ideella människor ett kooperativt boende där medelåldern i huvudbyggnaden är 85 år. Det är inget särskilt boende, men ändå mycket speciellt! Här bor man för att man tröttnat på ensamhet och otrygghet, slipper tänka på trädgård och värmepannor som strejkar. Man kan lätt skaffa nya vänner och äta vällagad lunch tillsammans, delta i trevliga aktiviteter och njuta av en god stämning och härlig trädgård.

Vi hade tidigt besök av riksdagsledamoten Barbro Westerholm som utredde äldres boendebehov i framtiden. En lag kom strax efter om trygghetsboende där det allmänna skulle stå för kostnaden för en värdinna på halvtid samt ökade kostnader för exempelvis gemensam matsal. Den gamla Tiohundraförvaltningen utredde om Förenade Solhem skulle kunna bli trygghetsboende och lade fram ett positivt förslag för den politiska nämnden.

Men här blev det stopp! Moderaterna var oroliga att ”fler hyresvärdar, som även utan stöd kan starta motsvarande boende, skulle belasta kommunen”. Tilläggas bör att Förenade Solhem är den enda kooperativa hyresrättsförening som finns i kommunen!

Varför vill vi då ha ett bidrag? Begreppet kooperativ innebär att gå samman för att lösa ett problem. För oss fanns ett gammalt nedgånget ålderdomshem, många äldre som ”inte är tillräckligt dåliga för särskilt boende”, stor bygdekänsla och stor ensamhet och otrygghet i omoderna, glest belägna bostäder. Vi hittade ett sätt att lösa problemet: många frivilliga krafter, stora lån och gemensamt engagemang samt en arkitekt som ritat äldreboenden förut.

Till saken hör att vår existens som mellanboende (gråzon?) spar stora pengar åt kommunen. Ja, många ”vill bo kvar hemma”, men många är ensamma, missköter mathållningen, glömmer att dricka, får lätt svindel, mår dåligt, blir bensköra, faller och åker in på sjukhuset med lårbensbrott eller bara för att träffa folk. Stor kostnad.

Den andra ytterligheten är det särskilda boendet som ger service dygnet runt med mycket mat men inte så mycket prat. Hit kommer de som behöver så mycket hjälp att hemtjänst inte räcker, ens med nattjour. De flesta är dementa eller har svårt att klara sig själv av andra skäl. Kostnaderna blir förstås mycket stora (även om personalen, mest kvinnlig, får dåligt betalt).

Genom ett årligt bidrag till föreningen skulle kommunen kunna skryta om oss med litet renare samvete. Andra kommuner kommer på studiebesök till oss och imponeras. Det känns då litet ynkligt att erkänna att vår kommun inte på något sätt stödjer oss (annat än på tu man hand). Nu i valtider vill vi påminna om detta som verkligen är en investering i kommunalt gott anseende.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel