Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Berätta hela sanningen om den svenska skogen

Den som läser Norrtelje Tidnings ledare ”Skogsägarna i Roslagen måste få tillbaka sin skog” blir fly förbannad på Skogsstyrelsen och allt vad nyckelbiotoper heter.

I den beskriver Norrtelje Tidnings Reidar Carlsson att vi har skött skogen bra och därför finns många nyckelbiotoper som myndigheten genom biotopskydd vill konfiskera. Vi markägare står utan ersättning och körs över av odemokratiska tjänstemän. Exempel från tidningen ATL lyfts fram som bevis för hur odemokratiskt och självsvåldigt tjänstemän far fram.

Men Norrtelje Tidnings ledare berättar inte allt. Den är ett inlägg i en infekterad debatt om naturhänsyn i skogsbruket. Men man borde kunna kräva att tredje statsmakten beskriver alla fakta även i en politisk ledare.

Som skogsägare känner jag inte igen hur det går till. Ett område klassificeras som nyckelbiotopsskyddat först om skogsägaren ersätts ekonomiskt. Efter ett samråd och en värdering av virkesinnehåll presenteras en ersättning. Skogsägaren kan kontrollera värdet innan underskrift.

Varför berättar inte Norrtelje Tidning det?

När jag läser i ledaren: ”I Stockholms län hittade Skogsstyrelsen pengar för att kunna fortsätta med inventeringen, trots att de speciella anslagen drogs in” började jag förstå att något saknas. En svensk myndighet ”hittar inte pengar” den har ett uppdrag. Skogsstyrelsen ska i alla sina olika uppdrag dokumentera om man stöter på en nyckelbiotop. Det innebär att myndigheten gör sitt jobb.

Om man tittar närmare på de refererade ”fallen” kan de kompletteras. Några frågor som bör besvaras:

Erbjöds inte markägaren ett samråd?

Ville inte markägaren ha ett samråd?

Informerades inte markägarna om ersättningar?

Varför saknades biotopskyddet i skogsbruksplanen?

Mitt förslag är att Norrtelje Tidning fördjupar historien. Kanske också kontaktar Skogsstyrelsen och låter den beskriva sin version. Då kan vi bättre se var problemen ligger inom svenskt skogsbruk.

I väntan på det vill jag bara tillägga att nyckelbiotopskyddet i en del av min skog är en fantastisk tillgång. Vi får med tiden en ersättning motsvarande virkesvärdet värderat i vår ortsgrupp plus 25 procent. Samtidigt sparar vi en unik biologisk mångfald.

Det är olyckligt att Centern och Liberalerna hindrat en fortsatt biotopinventering i uppgörelsen med regeringen. Det visar sig att majoriteten av avverkningsuppdragen i Sverige inte bedrivs med en tillräcklig naturhänsyn.

Samtidigt visar vetenskapen att skogen inte bara består av träd. Både över och under jord finns en mängd organismer och djur som träden gynnas av. Och i vissa situationer missgynnas av.

Våra skogar riskerar att utvecklas till plantageskogar utan den biologiska mångfalden som fanns ”förr”.

Norrtelje Tidnings ledare påstår att Roslagsbönderna har skött skogen väl. Det är säkert sant.

Även andra debattörer i den här infekterade frågan påstår att tack vare privat ägande sköter vi skogen bra. Det är inte alltid sant.

Skogsbruket förändras. Hästen i skogen försvann för länge sedan och korna betar inte längre där. Vi som skogsägare drivs av ekonomiska realiteter och de råd vi får handlar mest om slutavverkning.

Vi har i dag ett mekaniserat skogsbruk som förändrar Sveriges skogar radikalt. Frågan hur vi ska bruka skogen hållbart blir allt mer akut.

Varför ställer man äganderätten mot naturhänsyn? Skogsbrukslagen anger att markägaren har ansvar att skydda skogen som är en nationell angelägenhet. Vi markägare ska lämna efter oss en levande skog. Om äganderätten står i konflikt med det bör man tänka sig för.

Vi kan förfäras över hur Amazonas skogar skövlas av kortsiktiga motiv. Men se dig om. I Sverige utarmas den biologiska mångfalden om ingen skyddar den.

En nyckelbiotopsinventering är ett sätt att visa på att andra organismer kan finnas.

Så länge vi inte bedriver ett långsiktigt hållbart skogsbruk med naturhänsyn som likt ”förr i tiden” skedde, krävs att vi åtminstone kan inventera och försöka behålla en biologisk mångfald i tillräcklig stor mängd så att den inte självdör. Kvar blir annars plantageskogar som inte är den levande skog som vi i Sverige inom oss har känt i generationer och uppskattat.

Det kunde Norrtelje Tidning lyfta fram eftersom man är intresserad av skogens skötsel.

Mats Wedberg (MP)

NT kommenterar

Jag tycker Mats Wedberg är en duglig och seriös politiker, som har jag stor respekt för, även om jag inte alltid delar hans åsikter. Men här hamnar han fel.

Han skriver: "Ett område klassificeras som nyckelbiotopsskyddat först om skogsägaren ersätts ekonomiskt".

Det finns inget som heter "nyckelbiotopsskyddat". Det finns något som heter nyckelbiotoper och det finns något som heter biotopskyddsområde. En skillnad mellan dessa begrepp är att nyckelbiotoper inte ger något direkt skydd, utan är en inventering, medan biotopskyddsområde ger ett skydd. En annan skillnad är att det inte utgår någon ersättning till markägaren för en nyckelbiotop, men däremot för ett biotopskyddsområde.

Det här går att läsa sig till på Skogsstyrelsens hemsida. Där står till exempel: "Att ett område registreras som nyckelbiotop innebär inte att området är skyddat. En nyckelbiotop är inte en skyddsform på så sätt att något beslut fattas. Nyckelbiotopen är ett inventeringsresultat och ett kunskapsunderlag."

När en nyckelbiotop inrättas sker inte alltid samråd före beslut, utan bara information i efterhand. Något avtal skrivs inte, ingen värdering görs och ingen ersättning betalas ut. Trots det blir skogen i nyckelbiotopen värdelös för markägaren eftersom inget skogsföretag vill köpa den. Det går alltså till så som jag beskrev i min ledare 15 maj. Trots vad Mats Wedberg påstår innehåller min text alla fakta, och den är också faktakollad med en av de markägare som jag berättade om i texten.

Visst är orden nyckelbiotop och biotopskyddsområde snarlika, så det är lätt att ta fel. Men som skogsägare borde nog Mats Wedberg känna till skillnaden, eftersom skillnaden mellan nyckelbiotop och biotopskyddsområde kan innebära flera miljoner kronor för en skogsägare. Än mer borde han ta reda på skillnaden innan han anklagar mig för att inte presentera alla fakta.

Det är bara att hoppas att Mats Wedberg inte är representativ för dem som tycker att det är fel att kraftigt minska inventeringen av nyckelbiotoper. Men risken finns. Risken finns att många inte vill ta till sig att skogsägarna inte får någon ersättning för en nyckelbiotop, utan är övertygade om att skogsägarna är emot nyckelbiotoper bara för att de struntar i miljön och vill ha mer betalt.

Och än större är tyvärr risken för att många inte har förstått att nyckelbiotoperna ger sämre naturvärde i skogen. Genom att inrätta nyckelbiotoper straffas de som bevisligen klarar av att sköta sin skog med miljöhänsyn. Istället blir hoten om nyckelbiotoper, och den ekonomiska förlust dessa medför, i praktiken en uppmaning att bedriva skogsbruk med minsta möjliga naturhänsyn.

Till sist skriver Mats Wedberg att "Skogsstyrelsen ska i alla sina olika uppdrag dokumentera om man stöter på en nyckelbiotop". Jag är tveksam om det stämmer, men när det gäller nyckelbiotoperna i Norrtälje kommun andra halvåret 2019 hade inte Skogsstyrelsen i uppdrag att inventera biotoper eller var ute på ett annat uppdrag. I stället åkte man ut i ett enda syfte: att inventera nyckelbiotoper. Myndigheten gjorde alltså inte sitt jobb.

Reidar Carlsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel