Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Beklämmande förändring av domstolsavgifter

De små förändringarna som smyger sig tyst in i vardagen är i bland de som kan komma att göra störst skillnad för den enskilde.

Annons

Höjning av avgiften för att tvista i allmän domstol är en typisk sådan. En ändring i förordningen om avgifterna vid allmänna domstolar påkallar inte samma uppmärksamhet som att skärpa diverse straff i brottsbalken. Att lyfta sådana vinner inte val och rättsjournalistiken lämnar en del att önska.

 Dock var inte ändringen i fråga så liten. Efter 1 juli i år kostar det 2 800 kronor att ansöka om stämning i ett normalt tvistemål i stället för tidigare 450 kronor. Det är en ökning med ungefär 600 procent. För ett så kallat förenklat tvistemål, där tvisten handlar om mindre än 22 200 kronor är avgiften nu 900 kronor mot tidigare 450 kronor. Det har alltså gjorts dubbelt så dyrt.

Förenklade tvistemål är för det mesta tvister mellan individer och resursstarka företag där konsumentlagstiftningen åsidosatts. Motiven till att införa måltypen under 1970-talet var just att stärka konsumenters ställning. Är det för dyrt att gå till domstol gör färre det, och företag kan komma undan med att slira på konsumenträttigheterna.

Därför prioriterades att ha en modell där maktbalansen mellan konsument och näringsidkare jämnades ut genom en låg avgift vid ansökan om stämning för konsumenten. Med en höjd avgift skiftar maktförhållandet tillbaka än mer – då det blir ett större steg att ta fighten.

Höjningen har motiverats med att de ogrundade okynnesstämningarna ska minska, och på så vis ska de överbelastade tingsrätterna få rimligare arbetsbelastning. Tveksamt är dock om det är just de mer oseriösa anmälningarna som kommer att minska. Är det rättshaveristerna som man var ute efter kommer det troligen inte att lyckas. De med en fix idé hindras inte av några trösklar. De som är osäkra på sin rätt, mindre bemedlade och ovana vid att bevaka sina rättigheter – de kommer däremot att tveka.

Att ha minskat tingsrätternas arbetsbelastning genom att höja trösklarna för de med tunnare plånböcker är inget annat än att ha gjort rättvisa till en klassfråga. Om det är någon som kommer att vara stolt över detta på torgmöten är tveksamt.

”Med tiden måste en och annan avgift kunna höjas” menar Krister Hammarberg, moderat gruppledare i justitieutskottet i Aftonbladet och tycker att 900 kronor inte är en särskilt hög summa. För den som inte har gott om pengar men tror sig ha lurats är det mycket pengar. Att få sin sak prövad av en opartisk domstol är en grundläggande rättighet i ett modernt rättssamhälle.

Det är därför beklämmande att lagstiftaren ser ansökningsavgifter som en avgift som vilken avgift inom förvaltningen som helst. Det handlar om tillgången till rättvisa, och det är faktiskt inte vilken fråga som helst.