Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bara synen på småskolorna som skiljer?

I måndags var Ibrahim Baylan här i Norrtälje och förde fram Socialdemokraternas förslag om att ge extra miljarder till kommunerna för att minska klasstorlekarna på grundskolans lågstadium. I går presenterade Alliansens fyra partiledare sitt senaste skolförslag: att ge extra miljarder till kommunerna för att minska klasstorlekarna på lågstadiet.

Annons

Det har blivit ganska vanligt inom politiken att sno motståndarnas förslag på detta sätt. Inte minst gäller det inom frågor där motståndaren verkar ha opinionen med sig. Genom att kopiera motståndarens förslag försvinner detta opinionsövertag.

I skolfrågan har allianspartierna gjort på detta sätt flera gånger det senaste året. Och något år tidigare kopierade Socialdemokraterna i princip Alliansens hela skolpolitik.

Om man bortser från partitaktiken är det ganska bra att ge mer pengar till lågstadiet. Det är där som elevernas grund läggs för resten av skoltiden. Om man vill förbättra de svenska elevernas kunskaper är det därför vettigt att göra satsningarna där.

Den svenska skolan har dock redan i dag högre lärartäthet än genomsnittet i OECD. Trots detta kan de svenska eleverna mindre. Det är därför svårt att tro att ännu mindre klasser är någon universallösning. Mycket mer krävs för att vända trenden.

Om satsningen skall lyckas är det också viktigt att det finns bra och utbildade lärare att anställa. Här skiljer sig dock Alliansen och Socialdemokraterna åt. Enligt Ibrahim Baylan finns det ett stort överskott på lågstadielärare, som kan anställas omedelbart. Det håller inte Alliansen med om, utan satsar 300 miljoner kronor på fler utbildningsplatser för lågstadielärare.

Det stora felet både i Alliansens och Socialdemokraternas förslag är dock att extrapengarna är öronmärkta. Det gör att det skapas byråkrati både i kommunerna för att ansöka om pengarna, och på Skolverket för att kontrollera att pengarna används på rätt sätt. Det är svårt att förstå varför inte rikspolitikerna kan lita på att kommunpolitikernas omdöme, utan måste slösa bort pengar på byråkrati på detta sätt.

På riksnivå finns det alltså nu en stor samstämmighet på skolområdet mellan allianspartierna och Socialdemokraterna. Det borde kunna påverka skoldiskussionen även här i Norrtälje.

Här hade i fjol de styrande borgerliga partierna en stor intern konflikt om skolan, dels om småskolornas framtid, men också om storleken på anslagen till skolan. Ett av resultaten av denna konflikt blev att en skolutredning skall tillsättas.

Om nu både allianspartierna och Socialdemokraterna på riksnivå vill ge statliga extrapengar till lågstadiet, borde en stor tvistefråga försvinna även här i Norrtälje. Vad som då främst kvarstår är synen på de små skolorna. I den frågan lär dock inte rikspolitikerna hjälpa till – den tvisten måste Norrtäljes politiker lösa på egen hand.