Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att vilja väl räcker inte för ett parti

Det är uppenbart att Sverige inte är jämställt i dag. Kvinnor har lägre löner än män, trots samma utbildning och erfarenhet. Män tar ut klart mindre andel av föräldradagarna när barnen är små. Bara för att ta några exempel.

Annons

Visserligen tas varje år nya steg mot ökad jämställdhet, men det går alldeles för sakta. Det är därför inte så konstigt att många kvinnor känner frustration, och tycker att något radikalt måste ske.

Det är den här frustrationen som är en av faktorerna bakom de framgångar partiet Feministiskt initiativ har haft den senaste tiden. Genom skickligt arbete och genom talespersonen Gudrun Schymans person och politiska begåvning har partiet lyckats att locka många av dem som är besvikna, och som tycker att det behövs något nytt för att verkligen sätta fart på jämställdhetsarbetet. Partiet har opinionssiffror, som gör att det börjar närma sig såväl en riksdagsplats som en plats i Europaparlamentet.

Det är dock ingen slump att Vänsterpartiets förra partiledare Gudrun Schyman kan vara talesperson för Feministiskt initiativ: de båda partiernas politik har mycket gemensamt. Det är delvis samma retorik och delvis samma krav. Det är dessutom samma sorglösa syn på statens finanser.

Precis som Vänsterpartiet vill till exempel Feministiskt initiativ införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Man vill dessutom införa en slags medborgarlön, det vill säga en garanterad lägsta inkomst för dem som inte arbetar.

Hur detta, och alla andra dyra reformer partiet föreslår, skall finansieras talar man dock inte om. Partiet säger sig sakna resurser för att ta fram en budget. Det krävs dock ”en omfördelning”, enligt vad Gudrun Schyman meddelade i söndagens tv-debatt med Centerledaren Annie Lööf. Med tanke på att alla dessa förslag sammantaget kommer att kosta flera hundra miljarder kronor lär denna ”omfördelning” innebära mycket kraftigt höjda skatter för nästan alla.

Till dessa ekonomiskt orealistiska förslag kommer förslag som är vällovliga, men flummiga. Till exempel skall man ”motverka politikens uppdelning i mindre och osammanhängande områden”, och ”demontera den traditionella säkerhetspolitiken och istället fokusera på begrepp som hållbar fred, kroppslig integritet, frihet att agera”. Hur det senare skall kunna tillämpas i till exempel Ukraina anger man dock inte.

Deministiskt initiativ har rätt i att det behövs mer för att öka jämställdheten. Däremot har partiet fel sätt att göra detta: vänsterpartistisk ekonomisk politik kombinerat med otydligt ”feministiskt” flum.

Det räcker inte att vilja väl. Det räcker inte att säga sig ha lösningar på något som många är missnöjda med. Ett parti måste kunna presentera förslag som både kan ge påvisbara resultat och är realistiska att genomföra. Det kan inte Feministiskt initiativ.