Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Astrid var en hårsmån från döden

Femtonåriga Astrid Audano hade änglavakt. Hon blev påkörd i mörkret på den tungt trafikerade E18 strax utanför Vreta men som genom ett under klarade hon sig utan allvarligare skador.

Annons

Snön yr kring lastbilarna när de dånar förbi på 90-vägen som ligger ett par stenkast från det vita huset där Astrid bor, omkring en kilometer från Vreta. Precis intill motortrafikleden ligger busshållplatsen där hon klev av vid 19-tiden den där ödesdigra tisdagskvällen för drygt tre veckor sedan.

– Läkarna säger att de aldrig förr träffat någon som har varit med om en sådan här olycka och som har fått så lite skador som jag, säger Astrid Audano när NT träffar henne och hennes mamma Annika Bertolucci i hemmet.

Astrid hade varit och tränat och hon hade bara en kort bit kvar, innan hon skulle vara hemma igen.

– För att komma hem måste jag korsa vägen. Det var jättemörkt och kallt. Man ser ingenting om man inte har en ficklampa eller lyser med mobilen, säger Astrid.

I stället slutade tisdagen den 4 mars för Astrids del på akuten i Norrtälje, dit hon fördes blåslagen och mörbultad, men utan allvarliga skador. Hon hade blivit påkörd av en bilist som inte hann se henne i tid. Astrid hade reflexer, men bara på skorna.

Direkt efter olyckan befann hon sig i ett mycket upprört tillstånd, har hon fått återberättat för sig.

– Jag ska tydligen ha skrikit och gråtit på akuten och till och med svurit åt läkarna men jag minns ingenting av det. Det första jag minns efteråt är hur jag vaknar upp på sjukhuset i Stockholm, hur jag ligger där i en säng, säger Astrid som från Norrtäljeakuten fördes vidare till Karolinska.

Astrids mamma säger att det bara är en tidsfråga innan ännu en olycka inträffar vid den riskfyllda sträckan vid busshållplatsen.

– Det här skulle aldrig ha hänt om det funnits belysning vid hållplatsen. Min dotter kunde ha varit död i dag. Hon slog huvudet i bilen så det blev en stor buckla i plåten. Alla läkare säger att det är ett mirakel att hon lever, säger Annika Bertolucci.

– Jag slog i huvudet här, flikar Astrid in och stryker sig lätt över pannan med fingrarna.

Olyckan till trots ser Astrid inga större problem med att åka buss eller vistas i trafiken men hon är medveten om att hon måste tänka sig för en extra gång innan hon går över en väg. Blåmärkena är det enda påtagliga beviset för vad som hänt, men allt syns inte utanpå.

– Vid plötsliga rörelser eller om någon går förbi mig för snabbt kan jag bli väldigt rädd. Det blev jag aldrig förut.