Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste fortsätta

I Sverige har vi ett växande problem med så kallat hedersrelaterat våld och förtryck. Hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som begränsar personers rättigheter och frihet, med hänvisning till familjens ”heder”. Kontrollen sträcker sig från vardagliga former av begränsningar som exempelvis hur en tjej får klä sig, vem hon får umgås med och hur hon får röra sig, till stora livsfrågor som när och med vem hon ska gifta sig.

Mörkertalen kring hur många som förtrycks är stora men baserat på enkäter genomförda i Sverige kan man se att så många som var tredje flicka med två utlandsfödda föräldrar kan ha begränsningar i skolan, vara förbjuden att ha pojkvän, måste vara oskuld när hon gifter sig och får inte bestämma vem hon ska gifta sig med. Även pojkar och män utsätts av detta ovälkomna, och för Sverige relativt nya fenomen, vilket aldrig får accepteras.

Socialstyrelsen fick 2017 i uppdrag av regeringen att kartlägga omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck i alla åldersgrupper i Sverige. Bland annat skulle det redovisas hur vanligt det är med barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning.

Tyvärr konstaterade Socialstyrelsen efter två år (2019) att uppdraget ”inte har varit möjligt att genomföra inom ramen för föreliggande rapport”. Man kan helt enkelt inte beskriva omfattningen nationellt.

Detta beror delvis på att få kommuner har kartlagt hedersrelaterat våld och förtryck. De har liten eller begränsad kunskap kring exempelvis hur många elever som inte kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet på grund av att de har blivit bortförda och kanske bortgifta utomlands. De kommuner som ändå har information kring detta har många gånger bristande kunskap om hur det skall hanteras (bland annat polisanmäls det inte alltid).

Tyvärr är Norrtälje kommun en av de kommuner som inte gått i mål med sin kartläggning. Det saknas bland annat en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck i skolan, trots att det beslutats att just en sådan handlingsplan skulle arbetas fram under 2019. Det borde dessutom ha gjorts långt tidigare än så.

På grund av detta kopplades nyligen Norrtälje kommuns ”strateg mot våld i nära relation, mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck” in för att säkra att arbetet fortskrider snarast möjligt. I uppdraget låg också att samordna en arbetsgrupp för att ta fram rutiner inom respektive förvaltning samt samverkansrutiner mellan förvaltningarna. Intresset för att arbeta med dessa frågor på skolorna och inom förvaltningen tycks vara stort, men det har alltså saknats en övergripande samordning.

Personen som har tjänsten är nu varslad om uppsägning (vilket det tidigare rapporterats om i Norrtelje Tidning och debatterats vid senaste fullmäktige) och detta gör mig minst sagt orolig. Gällande arbetet med hedersrelaterat våld och förtryck behöver kommunen prioritera och snarast ta fram ett lokalt underlag för hur utbrett problemet är. Kommunen måste ta fram styrdokument, riktlinjer och en övergripande handlingsplan samt titta på hur liknande kommuner arbetar kring dessa frågor (återigen, något strategen fått i uppdrag att göra). Utbildningen av kommunens anställda, som strategen ansvarar för i dag, måste fortlöpa och framförallt måste uppföljningen fungera.

Jag sitter själv i socialnämndens arbetsutskott och kan vittna om att vi hanterar alltfler fall av barn och unga som far illa kopplat till att de utsätts för påtryckningar från familj och släkt.

Riksdagen beslutade i förra veckan äntligen om ett ökat skydd för hedersrelaterad brottslighet. Vi sverigedemokrater ville se ännu hårdare åtgärder (bland annat högre straff och en egen brottsrubricering för denna typ av brott) men det är ändå ett steg i rätt riktning.

Det är hög tid att Norrtälje kommun också tar tag i denna fråga på riktigt, och att alliansstyret tar sitt ansvar gällande detta arbete. Utan strategen, vars själva tjänst ändå signalerade ett fokus på dessa frågor, är risken stor att arbetet kommer att nedprioriteras eller helt enkelt gå i stå.

Andrea Kronvall (SD), oppositionsråd

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel