Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Är det värt risken för att få ge ett tjuvnyp?

Det är mycket svårt att förstå Socialdemokraternas agerande i riksdagen just nu.

Annons

Det verkar som man enbart ser till den kortsiktiga vinsten att få tillfoga alliansregeringen ett tjuvnyp. Vad detta får för konsekvenser för den svenska ekonomin, eller för eventuella framtida socialdemokratiska regeringar, struntar man uppenbarligen i.

I går beslutade majoriteten i riksdagens finansutskott, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, att lägga fram ett förslag om att stoppa regeringens förslag om att höja brytpunkten, det vill säga den inkomstgräns när man skall börja betala statlig skatt. Den ligger i dag på 36 150 kronor i månaden, och regeringen vill höja den till 37 400 kronor.

Detta strider mot de budgetregler som infördes under 1990-talet, vilka var en viktig faktor bakom saneringen av den svenska ekonomin. Enligt dessa regler skall budgeten fattas som en enhet, och enskilda förslag kan inte brytas ut.

Detta gör nu oppositionen, med Socialdemokraterna i spetsen. Man hävdar att regeln om budgetens odelbarhet bara gäller ökade utgifter, inte ökade inkomster. Och eftersom höjningen av brytpunkten innebär en skattesänkning, så är det tillåtet att bryta ut den frågan, hävdar man.

I sak spelar den uteblivna skattesänkningen inte så stor roll. Den ger inte fler jobb och taktiskt sett kan till och med allianspartierna vinna på att förslaget stoppas. Dels kan de peka på att Socialdemokraterna, med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, flera gånger höjde brytpunkten när de satt i regeringen, dels stoppar oppositionen en skattesänkning för många medelinkomsttagare i storstadsområdena, det vill säga den väljargrupp som många anser kommer att avgöra valutgången.

Inte heller är det upprörande att de rödgröna partierna röstar på samma sätt som Sverigedemokraterna. Det måste de få göra, när de tycker samma sak som Sverigedemokraterna. Så gör ju också allianspartierna.

Mycket värre är den praxis som Socialdemokraterna nu slår fast: att budgeten inte beslutas som en helhet, utan att en majoritet i riksdagen kan lägga till eller dra ifrån förslag om detta innebär att budgetsaldot förbättras. Det gör det svårare för regeringen att hålla koll på budgeten och riskerar därför att försämra förtroendet för den svenska ekonomin. Detta förtroende är mycket viktigt: det har gjort att de svenska räntorna inte stigit på samma sätt under finanskrisen som under krisen i början av 1990-talet.

Vad Socialdemokraterna inte tycks bry sig om är att alla minoritetsregeringar nu kan utsättas av samma tjuvnyp, och därmed får det svårare att styra Sverige. Det kan medföra att en socialdemokratisk regering till exempel inte kan genomföra de bidragshöjningar man gått till val på. Är det ett pris Socialdemokraterna är villiga att betala? Eller planerar S-ledningen numer bara för en månad i taget?