Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alliansen lever farligt

Opinionsundersökningarna har länge pekat mot en tydlig seger för det rödgröna blocket. Flera frågor har ”gått deras väg”, som till exempel de usla skolresultaten enligt Pisa-undersökningen, de omfattande bristerna hos järnvägen, frågan om vinsterna i välfärden, bristerna i försvaret med mera. Jobbpolitiken har heller inte övertygat opinionen med 400 000 öppet arbetslösa.

Nu senast har de rödgröna utmanat Alliansen i deras starkaste gren, nämligen statsfinanserna. Mikael Damberg (S) påpekade i riksdagens partiledardebatt att under Alliansens snart åttaåriga maktinnehav har ett överskott på 65 miljarder förvandlats till ett underskott på 87 miljarder. I Rapport 29 januari framgick att regeringen nu förlorat förtroende när det gäller att förmågan att styra landet i förhållande till de rödgröna.

Andra frågor som kan bli avgörande i valet är brister inom äldreomsorgen och cancervården. Slutligen skall man dock komma ihåg att den svenska valmanskåren är mycket rörligare än förr i sitt röstbeteende.

Alliansen har satsat 130 miljarder på skattesänkningar och samtidigt sparat in på olika välfärdsystem som till exempel a-kassan och den allmänna sjukförsäkringen (cirka 60-70 miljarder). Där finns ett problem för Alliansen, nämligen att stödet för det svenska välfärdsystemet är starkt inom valmanskåren.

I tidningen Affärsvärlden nummer 35 - 2013 i artikeln ”Den nya samhällspyramiden” konstateras att den svenska fattigdomstillväxten tillhör de starkaste bland OECD:s 33 länder. Inkomstskillnaderna har ökat och till exempel Tjeckien, Slovakien, Belgien och Österrike har mindre inkomstskillnader än i Sverige. I en ingress konstaterar artikelförfattaren ”På bara 15 år har Sverige gått från positionen som världens mest jämlika land till ett klassamhälle. En miljon lever i utanförskap”.

Andelen statliga utgifter år 2006 av BNP var 33 procent, och 2014 har den andelen sjunkit till 27 procent – en skillnad på 267 miljarder. Samtidigt har skattekvoten sjunkit från drygt 48 procent till 44 procent år 2012.

Vad är det som har orsakat den snabba fattigdomstillväxten i Sverige? Jo, det är främst att det nya systemet inom allmän försäkring och a-kassesystemet ”tryckt ut” de stödbehövande till försörjningsstöd inom socialtjänsten eller till ett totalt utanförskap. Följande siffror illustrerar detta: Under perioden 2006 till 2012 sjönk antalet som hade a-kassegrundad ersättning från 334 000 till 216 000 samtidigt som den totala arbetslösheten ökade kraftigt.

Andelen arbetslösa och som har försörjningsstöd av samtliga bidragstagare uppgick 2012 till 46 procent. Socialtjänsten har i den meningen börjat fungera som a-kassesystemets ersättare.

Slutligen kan framhållas att den offentliga sektorns sysselsättningsandel sjunkit från 38 procent till cirka 28 procent. Om det tidigare systemet levt vidare i dag hade vi haft 300 000 fler offentligt anställda jämfört med läget för 25 år sedan enligt tankesmedjan Arena Idé. Det handlar till exempel om färre lärare, barnmorskor, äldreomsorgspersonal med flera. Se också NT:s ledare den 24 januari ”Inte sant att vård och skola fått mindre pengar”.

Om väljarna får det intrycket i valrörelsen att revorna i välfärdssystemet är alltför breda och djupa, då lever Alliansen farligt. Men det är dock bäst för alla partier att luta sig mot den förre centerledaren Gunnar Hedlunds utsago, nämligen den att ”man skall inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten”. Det såg vi inför valet 2010.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel