Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla är medskyldiga till situationen på biblioteket

Annons

Jag funderar mycket över vem som har ansvaret, när en mobbningssituation uppstår. Mobbaren, säger kanske alla. Men jag är inte övertygad om att det är mobbaren som ensam är skurken. Att den har ett moraliskt ansvar, kan vi vara överens om, men om mobbaren inte tycker att den gör något fel? Hur är det då med alla dem som låter mobbaren trakassera?

Anmäl text- och faktafel

Om vi tittar på situationen på biblioteket i Norrtälje, så pekar man ut kulturchefen och ja, han har gått över gränsen många gånger. Men han får ju göra det! Hans chef låter honom gå utanför regelverket, verksamhetschefen under honom har aktivt hjälpt honom, facket tillåter det, och alla de anställda på biblioteket? De borde naturligtvis ha stått upp för sin kollega. Men de sa inget, de lät det pågå i tystnad fast de visste. Där kan man verkligen tala om moraliskt ansvar!

Jag ska berätta lite om vad som händer med en när man blir utsatt för hot och kränkningar. Man blir sårad såklart, arg och leden. Men man blir också av med någonting väldigt viktigt, nämligen sig själv. Man förlorar sin humor, sin värdighet och får det pågå länge nog har man till slut lärt sig att ständigt vara på sin vakt, att aldrig slappna av, och då kan man inte längre tänka klart. Man antar rollen som mobbningsoffer, trots att man vägrar vara just det. Jag har själv varit där, och det är fruktansvärt. Vägen tillbaka till sig själv är mycket längre att gå, än den när man försvann.

Jag är glad att "Erik" har valt att hoppa av, valt att inte längre vara en del av en infekterad arbetsplats, en mobbningskultur. Men även jag tänker på sättet han gick, hur det nu pratas om hämnd, om hatmejl, att han hängt ut andra, både frivilligt och ofrivilligt namngivna. Jag tänker att det alltsammans är en produkt av det han blivit utsatt för.

Är det inte märkligt att man alltid stöter bort, beskyller, anklagar, bråkar med den som blivit utsatt? Han kanske inte gjorde rätt som skrev ut de där namnen, men det finns väl ingen i den här soppan som gjort någonting rätt!

Det finns lagar om hot och trakasserier. Men facket gjorde ingenting, cheferna gjorde ingenting, kommunens personalavdelning gjorde ingenting, de anställda gjorde ingenting. Samtliga har rent av vägrat att alls prata om det, från dag ett, från den första incidenten. De har inte ens låtit "Erik" berätta utan har avbrutit, bytt ämne, rent av rest sig upp och gått. Är inte det rätt anmärkningsvärt?

Vad är det för chefer och fackförbund, som beter sig så? (Det bör sägas att det gäller facket DIK centralt endast, inte lokalt)

På sunda arbetsplatser blir man inte avstängd, fråntagen arbetsuppgifter eller isolerad för att det uppstår en konflikt. Man blir inte straffad för vad någon annan gjort (eller inte gjort), och man blir heller inte trakasserad för att man yttrar sin åsikt eller berättar vad som hänt. Det ser en god och välfungerande ledning till.

Det duger inte ens att säga att man var rädd, för så länge man inget gör, så kommer det att hända igen. Exakt detta kommer att hända igen både på biblioteket i Norrtälje och på väldigt många andra arbetsplatser i landet. För varje "Erik" kommer det att komma nya mejl, nya artiklar, nya namn. Nya sårade.

Jag förstår verkligen inte detta att det alltid ska vara den trakasserade som är den man vänder sig bort ifrån. Det är precis samma visa för våra barn, när de drabbas ute i skolorna.

Jag vill vidhålla att biblioteket har den chef och den arbetsmiljö som de förtjänar. Hela kommunen får nog bara skärpa sig, helst igår, om man vill ändra på det. Alla är ansvariga och alla är lika medskyldiga, när sådant här inträffar. "Erik" hade åtminstone den goda smaken att gå därifrån.

My Engvall, Täby

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons