Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

25 dramatiska år i Hallstavik – nu släpps boken om den stridbara fackklubben på bruket

Nu är den färdig, jubileumsskriften om de senaste 25 åren med Pappers avdelning 68 på Hallsta pappersbruk. Det är 300 sidor om en stridbar liten avdelning av ett krympande fackförbund i ett bortglömt hörn av Stockholms län. Samtidigt en universell historia om hur globaliseringen förändrat industrins förutsättningar i hela västvärlden.

–Jag har försökt pendla mellan den lokala situationen och ett globalt perspektiv, säger författaren Kalle Güettler, som ägnat fem år åt boken En fackförening, ett samhälle, en fabrik, del 2.

Boken är tjockare än sin föregångare, men behandlar bara en tredjedel så lång tid. Det beror på att de senaste 25 åren har varit mer omvälvande än de 75 första i avdelningens historia.

– Bruksorten, det konceptet har försvunnit. På Roos tid, 1992-2003, hade platschefen fortfarande stor makt. Han var som en brukspatron, säger Güettler.

Nu är bruket en del av en stor koncern som känner svagare koppling till samhället runt fabriken, ett samhälle där bruket också fått mindre betydelse när ägaren skurit ner i omgångar. Nedskärningarna visade på en förändrad attityd från arbetsgivaren, där facket inte fick vara del av processen, som man var vana vid. Perioden krävde mycket av facket, som fick utöka sitt verksamhetsområde till att hjälpa de hundratals medlemmar som sagts upp att hitta ny sysselsättning.

Förändringen var också något som väckte nyfikenhet hos författaren.

– Jag har funderat över gräsrötternas roll. Fackets villkor har förändrats, jämfört med för 25 år sedan. Vad är det som gör att vissa människor tar på sig sådant ansvar och kämpar för kamraterna? Jag tror att pressen på förtroendevalda är hårdare i dag. Det är en högt uppdriven arbetstakt och man ska gå ifrån på möten och lämna arbetskamraterna i en slimmad organisation, då måste man visa att man uppnår något.

Avdelningens ordförande Aleksandar Srndovic håller med.

– Jag har sett folk i Pappers som inte har orkat. Här har vi klarat pressen, säger han.

Kalle Güettler har varit med på avdelningens möten under åren och samlat ihop ett mycket stort material. Allt är inte positivt. En period som behandlas i boken är en konflikt inom avdelningen för 15 år sedan.

– Det har rivit upp starka känslor. Men alla som var inblandade har godkänt texten, säger Güettler.

– Kalle hade fria händer. Vi tycker att det är viktigt att det kom fram när vi gjort någon tabbe eller det funnits motsättningar. Det ska vara trovärdigt, säger Srndovic.

– Ingen har försökt dölja något, säger Güettler.

Kalle Güettler uppfattar sig inte som helt objektiv i sin roll.

– Jag är inte objektiv, men jag håller mig till vad jag uppfattar som sanningen. Min solidaritet ligger hos fackföreningen, men alla som har intervjuats har fått granska och fritt justera sina uttalanden. Även de fyra platscheferna.