Vi har tillbringat sommaren i vår stuga på Rådmansö. Därvid har vi funderat över och diskuterat vissa sakernas tillstånd. Varje gång, cirka en gång i veckan, som vi åker in till Norrtälje för olika ärenden passerar vi återvinningsstationen i Södersvik för att kasta förpackningsmaterial och tidskrifter. Gissningsvis består vår totala sopmängd till 80% av dessa förpackningar.

Resten utgör matavfall (grå tunna) 10% och så kallat restavfall (grön tunna) 10%. Varje fastighet på vår väg (9 st) har en uppsättning soptunnor. Vid hämtning var fjortonde dag ligger några små påsar och skramlar i botten på varje tunna. Vår slutsats är att sophämtningen på landsbygden i Norrtälje är synnerligen irrationellt organiserad. Den är därför dyr och miljöovänlig. Många onödiga mil och timmar läggs på denna verksamhet.

En mer effektiv och miljövänlig sophämtning skulle uppnås om kommunen placerade två större gemensamma sopkärl för mat- och restavfall vid infarten till varje stickväg. Soptunnorna vid varje enskild fastighet skulle därmed kunna tas bort. Detta skulle, när det gäller vår väg, innebära en tömning i stället för dagens nio. Tömningsintervallen kan vara som idag var fjortonde dag under sommarhalvåret och var fjärde eller var sjätte vecka under vinterhalvåret.

Vi har mycket svårt att förstå varför sophämtningen fungerar nästan exakt på samma sätt som den gjorde för 47 år sedan. Under dessa 47 år har återvinningsstationer för förpackningar och tidningar tillkommit, varigenom resterande sopmängd minskat radikalt. Vi har också mycket svårt att förstå varför vi som kastar förpackningar och tidningar vid återvinningsstationerna inte på något sätt premieras för detta. Det vore ju mycket enklare att kasta dessa i den vanliga gröna soptunnan. Plats finns det gott om.

Birgitta & Tommy Håkansson