Nu har första maj passerat. Jag demonstrerade i Uppsala, då Norrtälje inte längre har något tåg. På min skylt stod det "Make Sossarna great again." Jag och många med mig upplevde att partiet frångått den traditionella socialdemokratin och övergett arbetsklassen till förmån för nya väljargrupper. Hur partiet drev frågor som gick stick i stäv med vanliga människors intressen.

Identitetspolitiken med dess åsiktskorridor slog sina klor i partiet. Detta på den vanliga människans bekostnad. I takt med att partiet förändrades, förändrades Sverige. Det var många som inte kände igen sitt land, som längtade tillbaka till det trygga Sverige, men det var det tabu att säga. Man fick istället lära sig att Sverige aldrig varit tryggare och än bättre skulle det bli! Det nya Sverige skulle generera både bättre ekonomi och kultur. Jag var öppen och tydlig med att jag inte trodde på det. Jag har varit öppet kritisk. Det har inte alltid gjort mig populär varken i partiet eller bland skribenter och journalister.

Men så händer något. Helt plötsligt börjar partiets företrädare låta som ansvarstagande sossar igen. Klassiska sosseargument om värdegemenskap och ansvarig migration som partiledningen tidigare viftat bort som "fascism" under 15å r är nu tillbaka. De sägs på ett sätt som om de aldrig sagt annat. De skriver på hemsidan att det krävs självrannsakan. Men sedan kommer ingen självrannsakan, ingen självkritik. Ingen ursäkt, utan allt dåligt skylls på andra.

Jag välkomnar partiet tillbaka. Men det kan finnas problem med snabba förändringar i retoriken, särskilt om det skett förr utan att politiken följer efter. Väljarna kan tro att det är just retorik. Ändring under giljotinen. Särskilt om man samtidigt säger att man inget fel gjort. För om vi inte gjort något fel, varför då ändra oss? Jag har ett ödmjukt förslag till alternativ text på hemsidan riktat till alla de vanliga hederliga arbetande medborgare där ute som bär upp samhället. De som valt andra partier för att de upplevt att socialdemokratin svikit dem.

Vi ber om ursäkt. Inte strategiskt för att lura till oss din röst för att sedan fortsätta i samma spår, utan på riktigt. Vi är medvetna om att vi gick bort oss och förlorade oss själva i identitetspolitiken, liberalt tankegods och jakten på nya väljargrupper.

Vi borde gått i opposition istället för att låta oss styras av (C) som blivit ett marknadsliberalt ytterkantsparti och (MP) som utvecklats till ett extremistparti ur migrationspolitiskt perspektiv. Vi förstår att det bidragit till nedmontering av det folkhem vi en gång skapat tillsammans. Istället för breda reformer med folklig förankring har vi gjort tvärt om. Vi har genom den förda migrationspolitiken fört en politik i bjärt kontrast till våra egna väljare. Vi har i skolpolitiken varit med och administrerat en modell som gjort elever till handelsvaror och där vi kapitaliserat hela skolväsendet.

Vården, skolan och omsorgen har blivit klassbaserad. Direktören och arbetaren möts inte längre i det allmänna. De som har råd har sjukförsäkringar, de som inte har det står i kö. De som har råd möter ålderdomen på fina äldreboenden där du betalar mer, de som inte har råd får liggsår och micromat. Vi kan inte längre säga att det inte är plånboken som bestämmer vilken vård vi får, för det är det.

Grunderna för den svenska modellen är utmanade och vi står för mycket av det ansvaret. Vi har förstått att det är i marknadsliberalism och oansvarig migrationspolitik socialdemokratin går för att dö.

Om detta våga vi nu prata. För detta vågar ta ansvar. För detta ber vi våra väljare och dem som drabbats om ursäkt. Vi kommer nu åter föra en klassisk socialdemokratisk politik igen och vi kommer inte göra er besvikna.

Jan Emanuel, klassisk socialdemokrati i intern opposition.