Det är svårt att se bokbål, brännande av böcker, som något som omfattas av regler om yttrandefrihet. Snarare tvärtom. Det är en handling riktad mot yttrandefrihet, ett sätt att visa att man vill tysta åsikter, förinta ordet.

Vi minns nazisternas bokbål i Tyskland. Inför fanatiska, hurrande folkmassor kastade man misshagliga böcker på elden. ”Där man bränner böcker, bränner man snart också människor” skrev Brecht och fick snart förfärande rätt. Kristallnatten, då nazister i horder drog runt och krossade judiska butikers skyltfönster - skulle det ha omfattats av yttrandefrihet? Det var ju också skadegörelse som ett uttryck för åsikter.

Snälla jurister, red ut begreppen! Jag kan inte se detta som annat än hatbrott, skadegörelse eller kanske, när det gäller bokbrännande, någon form av pyromani.

På Minnesdagen för förintelsens offer (27.1), yttrar en representant för vår regering (ordförande i Justitieutskottet) Richard Jomshof (SD) följande ”om muslimer reagerar på Koranbränningen, låt oss bränna hundra Koraner till”. Häpnadsväckande.

Men inget borde förvåna längre med en regering som styrs av ett rasistiskt parti som strör ut rent nazistiska uttalanden, som att ”brottsmisstänktas ursprung ska kartläggas generationer tillbaka” eller ”judar är inte ett problem i Sverige, eftersom de är så få” (Jomshof) och en annan ordförande i ett viktigt utskott, Näringsutskottet, ser en företagare med utländsk bakgrund och ”önskar denne på ett återvandringståg mot Kabul enkel biljett”.

Vi har fått en ultrahögerregering som styrs av ett rasistiskt parti med sina rötter i nazismen (partiet startade för övrigt startade sin karriär med att bränna en docka föreställande den judiske bankiren Olof Aschberg). Hur hade man sett på ”yttrandefriheten” om man bränt Toran, judarnas heliga skrift?

Muslimer över hela världen har reagerat starkt på den svenska regeringens hantering av denna skymf mot dem. Att man tillåter och försvarar denna hatiska manifestation med prat om demokrati och yttrandefrihet tyder snarare på total brist på insikt och kunskap om historien, som präglats av hundratals år av kolonialt förtryck från Västvärlden. Att vi ska lära ”dem hur vi ser på demokrati och yttrandefrihet” signalerar en obehaglig överlägsen västerländsk arrogans.

Magdalena Rinaldo, Furusund