Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Insändare
Pappagruppledare: Jan Emanuel går vilse om mansrollen

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Slående är att de flesta berättar om fäder som tagit med dem ut och fiskat, skjutsat till träningar och så vidare, men som barnet aldrig känt att det kunnat berätta jobbiga saker för, skriver pappagruppsledaren Philip Ronne.

Bild: Foto: Johan Nilsson / TT

Annons

Jag har inte sett dokumentären som Jan Emanuel refererar till, men jag vill ändå säga något om de slutsatser och påståenden om män och pappor som han gör i sin debattartikel.

Jag har i drygt tio års tid lett så kallade ”Pappagrupper”, både i Stockholm och i Rimbo, som riktar sig i första hand till nyblivna fäder. Upplägget är fyra-fem träffar där vi tillsammans reflekterar över utmaningarna i att kunna vara en närvarande och jämställd pappa.

Utgångspunkten är FN:s barnkonvention och dess skrivning om att barnets rätt till båda sina föräldrar. Sverige anses vara en av de länder som nått längst när det gäller jämställt föräldraskap, men trots det så tar idag svenska män endast ut cirka 30 procent av föräldraledigheten. Under barnets första två år bara 20 procent.

Annons

Annons

Konsekvensen av denna norm är att vi blir känslomässigt handikappade

Orsakerna till detta kan vara många, men oftast hänger det ihop med de normer som vi alla mer eller mindre medvetet måste förhålla oss till och som gör att vi män har svårare för att knyta an känslomässigt till våra barn. Vi ser oss gärna som ”förälder nummer 2”, som att mamman är viktigare för barnet. Vi blir duktiga på att ta hand om praktiska saker runt omkring. Så, är det ett problem? Ja det kan man nog konstatera att det är.

När jag träffar nyblivna pappor så brukar vi ha olika teman som vi samtalar kring, ett av dessa är: Hur var din pappa och vill du bli som honom eller absolut inte? Denna fråga brukar alltid väcka mycket tankar och känslor och leda till spännande samtal.

Slående är att de flesta berättar om fäder som tagit med dem ut och fiskat, skjutsat till träningar och så vidare, men som barnet aldrig känt att det kunnat berätta jobbiga saker för, för då har pappan blivit tyst och det har känts obekvämt.

När jag frågar papporna om vad de vill att deras barn ska säga om dem när de blir vuxna; så är det i nio fall av tio, att de var närvarande både fysiskt som emotionellt. ”Att mitt barn alltid skulle kunna känna att det kan prata med mig om vad som helst”.

Det är här jag tycker att Jan Emanuel går vilse när hans skriver: ”Nej, det viktiga för en pappa är inte att visa sig svag, det viktigaste är att vara stark när det behövs. Att bryta ihop och gråta är inte svårt. Det behöver ni inte träna på”

Annons

Det är inget självändamål att gråta, men en sak är jag säker på, det är att det fortfarande i vårt jämställda land är något som pojkar tidigt lär sig att en kille inte gråter. Han biter ihop, är stark och klarar sig själv.

Annons

Jämställdhet är helt enkelt en win-win för alla inblandade, män, kvinnor och barn

Konsekvensen av denna norm är att vi blir känslomässigt handikappade, resultatet av det kan man se i mäns bristande kontakt med sina barn, våld (inkl. misshandel av sin partner), självmord och kortare levnad. Om man saknar verktyg för att kunna berätta vad man känner och hur man mår, så blir det väldigt ensamt och det mår ingen bra av.

”Träna på att bita ihop och att gå vidare” skriver Jan Emanuel. Det är vad vi män gjort under en lång, lång tid och ovanstående är nog tyvärr resultatet av det…

Jan Emanuel säger att vi pappor ska vara bra på att lyssna och vara där för våra barn. Jag är övertygad om att det är just genom att utforska och bearbeta sina egna känslor i samtal med andra vuxna, som män kan utveckla sin förmåga att lyssna inkännande på sina barn.

Jämställdhet är helt enkelt en win-win för alla inblandade, män, kvinnor och barn. Med det menar jag inte bara att man delar på hämtning på förskolan och matlagning utan även på att natta, trösta och finnas där med hela sig. Forskning visar att skilsmässor är mindre vanligt i jämställda förhållanden, det om något är väl en vinst för barnen?

Annons

Deltagarna i pappagrupperna brukar på frågan vad de tar med sig från träffarna, oftast vittna om hur häftigt och omvälvande det är att sitta tillsammans med andra män, fäder, och kunna dela tankar, erfarenhet och känslor, för det är de inte vana vid.

Att ha tillgång till sina känslor, ja att kunna vara både svag och stark, ger helt enkelt möjlighet till ett rikare och hälsosammare liv där man verkligen kan bli en förebild för sina barn!

Philip Ronne, Auktoriserad gestaltterapeut, pappagruppsledare och fembarnsfar

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan