Länge har Annie Lööf stått ensam i ”den breda mitten”. Nu står ingen där. Den 6 april tog Centern klivet över till det högerextrema lägret. Tillsammans med Liberalerna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har man bestämt sig för att stoppa regeringens förslag om att ändra i systemet med skolpeng och att skrota kötid som urvalskriterium – ett förslag som syftar till att skapa större rättvisa och bromsa segregationen.

I dag har friskolorna samma skolpeng som de kommunala skolorna, trots att de har ett mindre uppdrag. De har också egna köer, i vilka föräldrar kan ställa sina barn så fort de fötts. Regeringens förslag innebär att friskolornas skolpeng sänks för att bättre motsvara deras uppdrag och att kötid inte längre ska utgöra ett urvalskriterium.

Tydligen bryr sig de borgerliga partierna mer om skolkoncernernas möjligheter att expandera och ta ut vinst, än om skolbarnens rätt till kunskap och lärarnas arbetssituation. Runt om i landet finns det borgerliga kommunpolitiker, som ser problemen med marknadsskolan. Vad tänker de i dag? Vad tänker Robert Beronius (L), ordförande i barn- och skolnämnden, som tidigare argumenterat för just de förändringar som regeringen nu vill genomföra?

Regeringens förslag är egentligen en kompromiss. Det är svårt att veta om det i förlängningen syftar till att få bort riskkapitalbolagen och skolkoncernerna ur det svenska skolsystemet eller om det syftar till att rädda det nuvarande systemet genom att ta bort de mest absurda inslagen – en skolpeng som överkompenserar friskolorna och ett kösystem som missgynnar barn som är födda sent på året och barn som är nyinflyttade i kommunen.

Målet för marknadsskolan är att generera maximal vinst till ägarna. Det kan uppnås dels genom att man ökar intäkterna, dels genom att man minskar kostnaderna. Det har de här skolorna förstått. Man drar ner på skolhälsovården, ser till att slippa elever som inte är studiemotiverade, undviker kostnadskrävande utbildningar, har lägre lärartäthet, har färre behöriga lärare och betalar lägre löner – allt för att hålla kostnaderna nere. Att öka intäkterna är svårare, men med hjälp av marknadsföring och glädjebetyg kan det gå. Det är så man skapar sina miljardvinster. Det är så skolkoncernerna blir allt större, allt mäktigare och allt svårare att bli av med.

Utvecklingen inom den svenska skolan hotar tillgången på kvalificerad arbetskraft och är därmed ett problem för hela det svenska samhället. Det är svårt att förstå att Svenskt Näringsliv och borgerliga politiker bortser från detta. Det finns egentligen bara en förklaring – nämligen att ett stort antal före detta ledande politiker och höga tjänstemän inom staten i dag sitter på ledande positioner i skolkoncernerna och i de fastighetsbolag som specialiserat sig på att köpa upp så kallade samhällsfastigheter – däribland skolbyggnader.

Ta bara det här med Friskolornas Riksförbund – marknadsskolornas främsta lobbyorganisation. Där har följande före detta toppolitiker suttit som styrelseordförande – Widar Andersson (S), Kjell Olof Feldt (S), Mikaela Valtersson (MP), Lars Leijonborg (L) och Sofia Larsen (C). Nuvarande vd, Ulla Hamilton (M), sitter i Stockholms stads kommunfullmäktige liksom hennes företrädare på vd-posten, Claes Nyberg (C).

Ett av de största samhällsfastighetsbolagen, SBB, startades av Ilija Batljan (S) – tidigare kommunalråd i Nynäshamn. SBB blev i december 2020 majoritetsägare i Offentliga hus, där Björn Rosengren (S) och Carl Bildt (M) då satt i styrelsen.

Utan att anklaga någon för vänskapskorruption, så kan man konstatera att det är många som tjänar pengar på ett system, som gör det möjligt att göra vinst på våra skattepengar. Barbara Bergström har blivit miljardär.

Motståndet mot marknadsskolan växer bland väljarna. I dag är 80 procent av Sveriges väljare och 98 procent av lärarna emot den nuvarande lagstiftningen.

Folkomrösta om marknadsskolan den 11 september.

Christina Hamnö (V)

Rune Karlsson, Husinge