Det är tråkigt att Robert Beronius (L) i sin replik ”Remisskrav innebär kortare köer till BUP” utgår från att personer som inte instämmer i hans världsbild inte är pålästa. Det är rent av en tråkig härskarteknik att peka ut en debattmotståndare som okunnig.

Vi i Vänsterpartiet har läst underlaget till beslut om remisskrav till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Vi har också lyssnat till den dragning som direktionen för Kommunalförbundet sjukvård och omsorg i Norrtälje (KSON) fick från ansvarig tjänsteman.

Vi ställde också vid dragningen en fråga till ansvarig tjänsteman om det fanns några siffror på hur många av de barn och unga som erhåller en neuropsykiatrisk utredning utan att den har föregåtts av en remiss, som faktiskt får en diagnos i och med utredningen. På vilket sätt säkerställer beslutet att det är de barn och unga som är i störst behov av vård som får komma till BUP för utredning?

Ansvarig tjänsteman hade inget svar på det, det var ingenting man hade tittat på. I stället väljer man att tro att de barn som har fått en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen är i större behov än de som inte har fått det. Man stänger dörren för de barn och unga som håller ihop under skoldagen och exploderar hemma. Man lägger en ytterligare börda på de familjer där föräldrarna stångar sig blodiga för att få rätt hjälp för sina barn.

I den här frågan företräder plötsligt Robert Beronius en helt annan linje än den som gäller när det kommer till föräldrars kunskaper om sina barns utbildning. Här har föräldrarna ingen kunskap om sina barn.

Att det är en hög belastning på BUP och orimligt långa köer till neuropsykiatriska utredningar kommer inte att avhjälpas av att man krånglar till ingången till vården för hundratals familjer genom att låta dem gå en omväg genom andra instanser. Det är redan i dag svårt att få komma till BUP och få en utredning. Det ligger enormt mycket ansvar på familjen för att se till att deras barn kommer till rätt vård och får rätt hjälp i skolan. Faktum är att många familjer går sönder av detta.

Med lite politisk vilja och initiativkraft skulle vi kunna förenkla för dessa familjer. Vänsterpartiet föreslår en mottagningsfunktion, dit man kan vända sig per telefon eller fysiskt under kontorstid. Där erbjuds lotshjälp i vårddjungeln (många av dessa barn behöver också somatisk vård och habilitering, logoped med mera) samt bedömning av olika kompetenser som samarbetar. Lämpliga personer kopplas till familjen som en trygg kontakt. De som behöver en neuropsykiatrisk utredning får det, de som behöver annat stöd lotsas dit. De utredningar som de tänkta remissinstanserna förväntas göra, kan också göras här.

När ett barn hamnar i kön till neuropsykiatrisk utredning har det ofta gått rätt lång tid sedan första misstanke väcktes. Det är också lång tid kvar innan utredningen kommer att ske. Väntetiden kan vara över ett år. Efter utredningen hamnar barnet i en kö till behandling. Är du stadd i kassa kan du i Region Stockholm få en privat utredning på ditt barn inom två veckor.

Det är med andra ord inte brist på de kompetenser som behövs, det är något fel i hur vi har organiserat vården. Vi behöver tänka om och i Norrtäljemodellen har vi alla möjligheter att göra någonting annorlunda än i övriga regionen.

Catarina Wahlgren (V), gruppledare Vänsterpartiet Region Stockholm och ledamot i KSON:s direktion