Annons

Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Debatt
Vem är min nästa?

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Frågan om vem som är min "nästa" sysselsatte också Nils Ferlin, som gav ett rakt svar: Vem är min nästa? Den första bästa! skriver Mats Wilzén. Foto: Anders Sjöberg.

Annons

Vi lever i en tid där ordet ”distans” och att hålla ”avstånd” blivit nyckelord. Med viss rätt.

Så har det varit i två år nu. Men vad gör det med oss människor, när vi försöker undvika att möta andra? Att under lång tid avstå från nära människomöten? Och att få nöja sig med digitala nyheter, som oftast inte är så uppbyggliga?

För egen del var förintelsedagen, 27 januari, svår att hantera i ensamhet och enbart digitalt. Minnesdagen ställer ju frågan om ondskans karaktär och mekanismer, om främlingskap till andra, som är annorlunda än vi. Ja, just sådant vi behöver få tala med varandra om.

Annons

Förintelsen aktualiserar även den svåra frågan om vem som är min ”nästa”. Den sysselsatte också Nils Ferlin, som gav ett rakt svar: Vem är min nästa? Den första bästa!

Det svar vi själva väljer lägger grunden till allt mänskligt handlande och är ursprunget till vår etik och samhällssyn. Är det ett svar som exkluderar och utesluter så blir våra handlingar därefter. Är svaret istället inkluderande, så ser vi en ”nästa” i varje människa och låter intresse och kanske förståelse impulsera våra handlingar. Många onödiga skiljemurar kunde då brytas ner. Men det krävs inlevelseförmåga. ”I wish that for just one time you could stand inside my shoes, and just for that one moment I could be you” (Bob Dylan)

Annons

Varje medmänniska – min granne eller flyktingen från en annan del av världen – blir till min nästa, när hen upplevs så nära mig att det skulle kunna vara jag – att vi skulle kunna byta plats. Då vaknar insikten hur beroende vi egentligen är av varandra. I förlängningen skulle då alla människor kunna vara min ”nästa”. Och då stämmer ju även Nils Ferlins tolkning: ”första bästa”.

Förmågan att kunna dela med sig, stärks av upplevelsen att vi alla hör samman, på olika sätt. Solidaritet beror i grunden på insikten att vår nästa inte enbart är en enskild medmänniska, utan också ett mer omfattande väsen, ett du – som vi kallar mänsklighet. Det är ett du som paradoxalt nog samtidigt är ett jag och ett vi. Allt är närmare oss själva än vad vi tror. Och vår människosyn speglas alltid i vår samhällssyn. Något annat är inte möjligt.

Annons

I vår egofixerade värld ställs ofta frågan vem jag själv är. Ingen oviktig fråga, men den riskerar att övergå i navelskådande om den inte kompletteras med frågan: Vem är min nästa? Människans och planetens framtid hänger på vilket svar vi ger.

Mats Wilzén (MP), Söderbykarl

Annons

Annons

Till toppen av sidan