Så som vi tolkar Reidar Carlssons kommentar till vår replik ”Kunskapen om unika naturvärden behöver öka”, och de frågeställningar han ger tror vi att han håller med oss om följande: Kunskapen om unika naturvärden behöver öka. Öppenhet och dialog om skogsbruket är önskvärt. Som en följd av trakthyggesbruket och monokulturer som utarmar biologisk mångfald i kombination med klimatförändringarna ser vi omfattande stormskador, barkborreangrepp och skogsbränder. Det vilar ett stort ansvar på de enskilda skogsägarna eftersom de tillsammans äger hälften av all skog i Sverige. Vi bör ha praktiska mål för skogen som främjar dess egenvärde och funktion som kolsänka.

Så till Reidar Carlssons tre frågeställningar. Han undrar om vi, Johan Wihlborg och Marie Arnesdotter, är medvetna om att det är skogsägarens sätt att bruka skogen som har skapat nyckelbiotoperna. Han undrar om vi är medvetna om hur mycket det skulle kosta för staten att betala skogsägarna ekonomisk kompensation för nyckelbiotoperna. Han konstaterar att vi inte tar upp att kammarrätten i Stockholm sagt att Skogsstyrelsens nyckelbiotopsregistreringar är olagliga. Han föreslår att Skogsstyrelsen ska avregistrera alla nyckelbiotoper och lyfter fram att det svenska rättssamhället måste omfatta även de enskilda skogsägarna.

Vitala ekosystem med rik och biologisk mångfald är en grundförutsättning för livet på jorden. De har funnits långt innan vi människor fanns och vi finns till tack vare att ekosystemen fungerar och ger ekosystemtjänster såsom rent vatten, frisk luft, mat och rekreation. Nyckelbiotoper utgör på liknande sätt, för de sällsynta arter av svampar, örter, växter och djur som finns där, själva grundförutsättningen för att de ska kunna leva.

Det finns olika skogsbruksmetoder. Erfarenheten lär oss att det mest fördelaktiga på alla sätt är när människan samarbetar med naturen och inte emot den. Tyvärr har de senaste sextio årens skogsbruk präglats hårt av trakthyggesbruket (kalhyggen). Reidar Carlsson kan väl aldrig mena att trakthyggesbruk följt av planteringar eller plantage skapar nyckelbiotoper?

Det är när skogsägaren prioriterat naturvård framför maximal ekonomisk avkastning som nyckelbiotoper kunnat skyddas. De har överlevt trots trakthyggesbruket.

Vilka är vi att bestämma över om olika arter ska få finnas eller ej? Faktum är att höga naturvärden lätt kan förstöras men det tar oändligt lång tid, om det ens är möjligt, att återskapa dem.

I dag är biotopskyddet anpassat för mindre områden på upp till fem hektar. Det är inte förbjudet att sälja virke från nyckelbiotoper men certifierade företag enligt FSC och PEFC tar inte emot virke från dessa. I regel får markägaren rådet av skogsvårdsstyrelsens tjänsteman att lämna nyckelbiotopen i fred. I de fall nyckelbiotopen utgör en så känslig miljö att den inte alls ska röras, har markägaren rätt till ekonomisk kompensation. Men i de flesta fall kan man alltså gallra och ta brännved, om man gör det varsamt och med hänsyn till de höga naturvärdena.

För oss är det självklart att det svenska rättssamhället ska omfatta även de enskilda skogsägarna och här menar vi att det måste få kosta vad det kostar att skydda nyckelbiotoper och värna om rika naturvärden så att rödlistade arter kan få finnas kvar och överleva in i framtiden för kommande generationer.

I mänsklighetens historia har samhällen och regimer haft olika lagar under skiftande förhållanden och tider. De lagar som grundar sig i medmänsklig omsorg och ansvar brukar hålla måttet. De lagar däremot som inte har en hållbar grund ändras eller överges över tid.

Om vi inte tar ansvar och ser till att vi har lagar som skyddar liv, artrikedom och främjar klimatmålen i klimatförändringarnas tid med utarmning av biologisk mångfald och missbruk av jordens resurser kommer vi att ångra oss. Nyckelbiotoperna spelar en nyckelroll. Låt oss ta med dem in i framtiden.

Marie Arnesdotter, Hallstavik

Johan Wihlborg, Singö

NT kommenterar:

Marie Arnesdotter och Johan Wihlborg menar att det får kosta vad det kostar att skydda nyckelbiotoper. Det skulle kosta drygt 45 miljarder kronor enligt Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket.

Något beslut om att anslå de pengarna har inte riksdagen fattat. Istället får skogsägarna i dag ingen kompensation när Skogsstyrelsen utser en nyckelbiotop. Det är den verklighet som skogsägarna lever i, inte den som Marie Arnesdotter och Johan Wihlborg tycker borde finnas.

Det tycks som om Marie Arnesdotter och Johan Wihlborg tror att allt skogsbruk består av kalhuggning. Det stämmer inte. Skogsbruk består till exempel även av gallring och röjning där vissa träd tas bort för att skogen skall växa bättre. Skogsbruk innebär också att spara vissa träd så att det skall finnas död ved i skogen.

Det här gör att även dagens skogsbruk kan skapa nyckelbiotoper och ge en större biologisk mångfald än en skog som inte brukas alls. Det är tyvärr något som alldeles för få skogsdebattörer idag inser.

Reidar Carlsson