Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Debatt
Det höga elpriset blir elbolagens vinster

Text: 

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Det talas och skrivs mycket om dagens extremt höga elpriser. Men av någon anledning fokuserar man på fel förklaringar.

Ja, det är sant att kallt väder (och därmed hög efterfrågan hos hushållen) i kombination med bristfälligheter i elöverföringarna inom landet, plus ovanligt låg produktion i vindkraftverken, samt det faktum att flera kärnkraftverk har ställts av (men i viss mån kompenserats av högre produktion hos de kvarvarande), har lett till att vi har måst importera dyr el från bland annat gaskraftverk.

Det är också sant att skatterna bidrar högst betydligt till kostnaderna.

Det talas och skrivs mycket om dagens extremt höga elpriser. Men av någon anledning fokuserar man på fel förklaringar, skriver Mats Dannewitz Linder. Foto: Janerik Henriksson, TT.

Annons

Men det som konstigt nog aldrig nämns i debatten är det faktum att vi betalar enorma summor till elproducenterna – främst Vattenfall, Eon och Fortum, som förra året gjorde ett sammanlagt resultat om cirka 140 miljarder kronor!

Annons

Hur kan det komma sig, på en konkurrensutsatt marknad? Jo, det beror på att elmarknaden är väldigt speciell. För det första kan vi privatkunder inte – som när vi köper kläder, mat eller annat – kolla runt och handla hos den som är billigast. Eller avstå, ifall en vara är för dyr. Vi har tidsbundna avtal med elbolaget, och vi måste ha en viss mängd el för att klara vardagen.

Vi är alltså utlämnade till bolaget. Och bolaget sätter sitt pris enligt gängse marknadsmodell, vilket betyder att priset på alla kilowattimmar blir lika med det så kallade marginalpriset. Detta är det pris som bolaget betalar för den dyraste kilowattimmen som det kan behöva köpa in för att kunna leverera det som kunderna behöver. Samtidigt producerar de tre stora producenterna till kanske 80-90 procent sin egen el, till en mycket lägre kostnad än denna marginal-kilowattimme.

Elbolagen har alltså enorma vinstmarginaler. De vinsterna försvinner sedan i ägarnas fickor, medan de skatter vi betalar på samma el går till den offentliga sektorn. Det är skillnad!

Så här var det inte före 1996; då avreglerades elmarknaden och vi fick den (bristfälliga) fria konkurrens som gäller i dag. Tidigare baserades elpriset på ett slags genomsnittskostnad för produktionen. Ett av syftena med avregleringen var att konsumenterna skulle slösa mindre i och med att de ”sist inköpta” kilowattimmarna gör hela elräkningen mycket högre. Men elkunderna är bland de minst priskänsliga av alla; vi som (tyvärr) behöver el för att värma våra bostäder kan inte dra ner på förbrukningen hur mycket som helst. Och vi vill ju också använda våra hushållsmaskiner.

Annons

Annons

Politikerna hade goda avsikter när de ville att vi skulle bidra till en bättre miljö genom att sänka vår elförbrukning. Men det blev fel i alla fall. Förbrukningen blev i stort sett densamma (med en viss nedgång de senaste två åren); däremot blev alltså priserna väldigt mycket högre.

Där är vi nu. Och att i nästa avtal övergå till fast pris i stället för rörligt hjälper knappast; i alla år fram till de senaste månaderna har det rörliga priset varit lägre. Inte heller är den trubbiga kompensationen 6 000 kronor för tre dyra elmånader till någon stor hjälp för dem som kanske får betala 10 000 kronor per månad mer än normalt. Och definitivt hjälper det inte småföretagaren som inte får någon kompensation alls.

I stället borde politikerna försöka fundera ut ett bättre prissättningssystem än ”marknadens”. Men det lär knappast hända, tyvärr. I stället får vi en verklighetsfrämmande debatt om kärnkraft, som om vi skulle kunna göra de gamla avstängningarna ogjorda, eller som om nya reaktorer om 20 år skulle hjälpa oss i dag.

Mats Dannewitz Linder, Norrtälje

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan