Reidar Carlsson inleder sin kommentar på vår debattartikel ”Det finns inga förslag om vinstförbud” med följande mening: ”Christina Hamnö och Rune Karlsson tycker att jag gör fel beskrivning av Vänsterpartiets förslag, eftersom jag inte varje gång skriver att det är vinstuttaget som skall förbjudas, inte vinsten”.

Problemet är inte att Reidar Carlsson skriver ”vinstförbud” i stället för ”förbud mot vinstuttag”. Problemet är att han menar ”vinstförbud” – att det är så framgår av hans argumentation. Här följer ett exempel: ”Ett vinstförbud skulle få stora konsekvenser för friskolorna. Det skulle göra det svårt för friskolorna att spara pengar till stora investeringar och att klara perioder med underskott. Med ett vinstförbud är därför risken stor att många friskolor tvingas stänga. Detta är säkerligen också syftet med förslaget.” Här handlar det definitivt om ”vinstförbud” – inte om ”förbud mot vinstuttag”.

Det är nu fem år sedan Ilmar Reepalus utredning presenterades. Diskussionen har gått vidare och vi beklagar att Vänsterpartiet på sin hemsida fortfarande hänvisar till sagda utredning. Vi delar också Reidar Carlssons uppfattning att Vänsterpartiet bör uttrycka sig tydligare. Samtidigt uppfattar vi att de uttryck som Reidar Carlsson hittat på Vänsterpartiets hemsida – ”vinstintresse”, ”vinsttänkande” och ”vinstjakt” – mer relaterar till vinstuttag än till vinst (utan uttag).

För att komma till rätta med problemen på den svenska skolmarknaden krävs åtgärder som mer träffsäkert riktas mot de vinstdrivna skolorna (marknadsskolorna) och framförallt mot de stora koncernerna, än vad som var fallet med Ilmar Reepalus förslag. Knappast någon kan väl ha undgått att se hur koncernerna använt sina vinster både till utdelning till ägarna och till uppköp av mindre aktörer.

De skattepengar som ska gå till våra barns lärande och utveckling har därmed använts till annat än vad de varit avsedda för. Utdelningarna har ofta hamnat på konton i skatteparadis och uppköpen innebär att koncernerna växt sig större och att mindre aktörer försvunnit, vilket i sin tur lett till minskad mångfald och minskade valmöjligheter.

Det här är ett av flera problem med dagens skolmarknad. Ett annat är den minskande likvärdigheten och ökande segregationen. Ett tredje är den konkurrens som sker med ojusta metoder (glädjebetyg) och på ojämlika villkor (samma skolpeng men olika uppdrag).

Efter Ilmar Reepalus utredning har Björn Åstrands utredning ”En mer likvärdig skola” lagts fram. Enligt vår uppfattning räcker inte Björn Åstrands förslag för att komma till rätta med problemen. De syftar till att göra systemet lite mindre attraktiv för skolkoncernerna, men man kan också se det som ett försök att behålla det nuvarande systemet genom att göra det lite mindre utmanande. Det är inte det vi behöver. Vi behöver ett effektivt stopp för marknadsskolorna.

Anne-Marie Pålsson utreder just nu, på uppdrag av Lärarnas Riksförbund, hur man ska få bort aktiebolagsskolorna från den svenska skolmarknaden. Hon skrev den 28 maj 2021 på DN Debatt: ”I själva verket går aktiebolagets vinstjakt, segregering av elevunderlaget, annan bristande likvärdighet och avsaknad av insyn inte att separera från aktiebolaget som associationsform.”

Vi har inte, som Reidar Carlsson antyder, påstått att det är enkelt att ta över ansvaret för de elever som drabbats, då en friskola plötsligt stängs. Det är en kaotisk situation som innebär påfrestningar för såväl elever, föräldrar, lärare som kommun. Vi förstår bara inte vad det är de lokala partierna ska avsätta pengar till eftersom både lokaler, lärare och finansiering finns kvar.

Frågan om den svenska skolan är en av våra viktigaste framtidsfrågor. Många borgerliga politiker och opinionsbildare har insett att vi inte kan överlämna skolan och dess elever till marknaden och i dag finns det en seriös och kreativ debatt om vad som kan och bör göras. Det skulle kännas bra om vi kunde få en sådan debatt även i Norrtälje.

Christina Hamnö (V)

Rune Karlsson, Husinge

NT kommenterar:

Christina Hamnö och Rune Karlsson tycker att jag gör fel när jag skriver "vinstförbud" i stället "förbud för vinstuttag". De menar att det är helt olika saker, och att Vänsterpartiet inte längre vill ha ett vinstförbud, utan ett förbud mot vinstuttag, och Vänsterpartiet har "gått vidare". De beklagar också att det står på Vänsterpartiets hemsida att partiet vill ha den modell som Ilmar Reepalu föreslår i sin utredning, och som innebär begränsning av vinsten, inte av vinstuttaget.

Denna sida är uppdaterad i juli 2020, vilket inte är så länge sedan. Det finns dock ännu nyare V-dokument som hänvisar till Ilmar Reepalus utredning. Det gäller till exempel Vänsterpartiets partistyrelses förslag till Valplattform 2022, som skall behandlas på partiets kongress i februari 2022. Där står det: "Vänsterpartiet har pressat fram ett lagförslag för att få bort vinstjakten i välfärden. Lagförslaget finns färdigt att använda om riksdagen så vill".

Det enda lagförslag som har behandlat denna fråga fanns i en proposition som lades fram av S-MP-regeringen före valet 2018. Propositionen innehöll förslagen i Ilmar Reepalus utredning. Det verkar alltså inte riktigt som om Vänsterpartiet har "gått vidare".

På Vänsterpartiets hemsida finns också en flik om skolan, uppdaterad 20 oktober 2021. Där står ingenting om stopp för vinstuttag, däremot står det: ”Skattepengar ska gå till elever och personal – inte till skolföretagens vinster. Skolan ska styras för att ge eleverna så bra utbildning som möjligt, inte efter vad som ger mest vinst till de som äger skolorna. Vinstjakten ska stoppas, och bara organisationsformer som inte är vinstdrivande ska få bedriva fristående skolor.”

Hur skall det tolkas? Stopp för vinst eller vinstuttag? Jag vet inte.

Kanske är det så att Vänsterpartiet medvetet uttrycker sig vagt. Dels kan det vara bra för partiet att kunna anpassa budskapet efter sammanhanget, och ibland hävda att partiet vill ha ett vinstförbud, ibland ett förbud mot vinstuttag, dels kan det vara bra för partiet att hålla dörren öppen för olika typer av vinstbegräsningsmodeller i framtiden. Den här vagheten gör att jag inte riktigt vet vad partiet tycker, och uppenbarligen gäller detsamma för en del V-medlemmar.

Reidar Carlsson