Reidar Carlsson har så rätt i sin ledare 25 oktober: ”Det räcker inte med att politikerna säger att en skola inte ska läggas ner, skolan måste också få förutsättningar att överleva. I annat fall är risken stor för att skolan ändå kommer att dö, eftersom de föräldrar som kan väljer en annan skola”.

Så kan det alltså komma att se ut när Engelska skolan kommit på plats, och föräldrar som kan väljer den skolan som alternativ till den illa underhållna, kommunala skolan nära hemmet.

· Kommunaliseringen av den svenska grundskolan kom 1993 då staten lämnade över huvudmannaskapet, det vill säga ansvaret, för grundskolan till kommunerna. Många kommuner har därigenom saknat erforderlig kompetens och resurser – då statsbidraget inte längre var riktat till skolverksamheten som tidigare – eftersom kommunerna kortsiktigt valde att lägga skatteintäkterna på andra verksamheter. Resultatet för ett växande antal av landets kommuner avskräcker.

· Så kom friskolereformen, och den över hela landet solidariskt fördelade skolresursen blev en så kallad fast skolpeng, lika för alla elever oberoende av skolstorlek, elevernas behov och ansvarsfördelning mellan kommunala skolor och friskolor.

Nu kommer nästa steg i utvecklingen. Kommuner som Norrtälje släpper sitt huvudmannaskap för den egna grundskolan och ställer hoppet till friskolorna. Den demokratiska styrningen av skolan genom den egna kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige, övergår i många fall till aktiebolagsstyrda skolkoncerner med elevantal långt större än i de flesta kommuner i vårt land.

Kommunen väljer att släppa sitt ansvar för den egna skolverksamheten, missköter fastighetsunderhållet för de egna skolorna till den grad, att till och med vänsterpartistiska fullmäktigepolitiker väljer bort den närmaste skolan för sina barn. Är det konstigt att föräldrar inte vågar lita på att politikernas löften om att hela kommunen ska leva, till exempel genom sina skolor i kommunens olika delar?

Mindre friskolor som Montessori, Freinet med flera har inte ekonomiska muskler att lösa kommunens behov av skolor och nya elevplatser. Kommunen har abdikerat som skolhuvudman. Det är en plågsam utveckling att följa.

Finns det då inget hopp? Jo, om skolorna på Övre Bryggårdsgärdet får en lite annorlunda utveckling än vad avtalet med byggföretaget Famera, avsiktsförklaringen med Engelska skolan antyder och majoriteten vill.

· Låt Famera bygga sin skola för 300 elever till Engelska skolan enligt gällande avtal.

· Låt Famera bygga en kommunal del för 300 elever i en byggnad strax intill (det tillåter avtalet med Famera).

· Låt Famera bygga en skolbyggnad för 200 elever på Montessori (om Montessoris ledning och föräldrar gillar tanken på att vara kvar i Vigelsjö).

Tre utförare på samma skoltomt som stimulerar varandra med sina pedagogiska modeller.

Är det verkligen Alliansens mening att all nyproduktion av skolor ska ske i friskolekoncernernas regi, medan verksamheten i egen kommunal regi dör sotdöden?

Dessutom brådskar det med ett nytt system för fördelning av resurserna till skola och undervisning, något som vårt parti motionerade om redan i december 2019.

Johan Österberg (Roop), ledamot i barn- och skolnämnden

Robert Johansson (Roop), ersättare i barn- och skolnämnden