Näs gård, en herrgårdsmiljö från mitten av 1700-talet, har under senare år byggts om och kompletterats med nya storskaliga anläggningar på ett så genomgripande och lagstridigt sätt att riksintresset har utgått.

Näs gård har under senare år byggts om och kompletterats med nya storskaliga anläggningar på ett så genomgripande och lagstridigt sätt att riksintresset har utgått. Ett exempel är längan från 1700-talet, norr om norra flygeln, som har rivits och byggts upp med ny grund, kraftig takfot, nya fönster och modern vattenavrinning, skriver Kristina Berglund. Foto: Kristina Berglund.
Herrgården, uppförd efter mönsterritningar av C Wijnblad, består av huvudbyggnad med två flyglar. En ståtlig allé leder fram till gården som ligger högt och fritt i landskapet och med utsikt mot sjön Sparren. Herrgården jämte den kringbyggda ladugårdsmiljön bildade tillsammans kärnan i riksintresset Näs.
Annons
Miljön är nu grovt förvanskad. Den nye ägaren sedan 2014 har genomfört en hårdhänt ombyggnad av ekonomibyggnaderna med moderna material och metoder. Tegel- och spåntak har bytts ut mot svart bandplåt, takformer har ändrats, byggnader har helt eller delvis rivits och byggts upp igen på nya husgrunder, fönster har förstorats och nya har tillkommit.
Annons
Ett exempel är längan från 1700-talet, norr om norra flygeln, som har rivits och byggts upp med ny grund, kraftig takfot, nya fönster och modern vattenavrinning. Även huvudbyggnaderna har förvanskas genom att de renoverats med en perfektion som eliminerat all patina.
Dessutom har en för områdets småskaliga karaktär artfrämmande stor ridanläggning tillkommit. En tolv meter hög observatoriebyggnad, tänkt att kläs med koppar, byggs nu upp på grunden till ett före detta vagnslider. Stora markingrepp har skett som omdanat landskapets topografi. Ängarna har ersatts av perfekt klippta gräsmattor och hela området har försetts med modern utomhusbelysning.
Varsamhetskrav och förvanskningsförbud, som enligt plan- och bygglagen oavsett planförhållanden alltid gäller för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, har åsidosatts. Den bristande insikten om hur detta kulturarv borde ha tagits om hand har lett till att områdets autenticitet och historiska läsbarhet har gått förlorad.
Norrtälje kommun fick anmälan om olaga förändringar av ekonomibyggnaderna "på ett hårdhänt sätt" redan 2015. Denna negativa påverkan påtalades även i en rapport av Stockholms byggnadsantikvarier.
Trots detta beslutade bygg- och miljönämnden juni 2016 att avskriva ärendet då åtgärderna "inte bedöms vara bygglovspliktiga samt att något skäl för ingripande på någon annan grund inte har framkommit". Norrtälje kommun negligerade således både varsamhetskravet och förvanskningsförbudet - av okunskap eller nonchalans. Dessutom stred byggnadsåtgärderna mot den samtidigt av kommunen framlagda kulturmiljöutredningen för Näs, som således inte fick något genomslag i praktiken.
Annons
Annons
Riksintresset för Näs har nu utgått enligt Riksantikvarieämbetets beslut november 2020. Länsstyrelsen uttalade sammanfattningsvis att "Huvudmotivet för att avstå riksintresset är att riksintressets värdebärande egenskaper och uttryck har skadats mer än obetydligt, på ett varaktigt och irreversibelt sätt, så att miljöns riksintressanta värde har förlorats".
Det råder ett stort hot mot kulturarvet om man som fastighetsägare bara kan strunta i ett riksintresse, och när man gjort tillräckligt stor skada få riksintresset upphävt utan ens en påföljd. Det är anmärkningsvärt att Norrtälje kommun som myndighet, trots kännedom om förstörelsen, inte levt upp till sitt ansvar att värna kulturmiljövärden enligt lagkraven. Det är hög tid att få till stånd en insikt hos beslutsfattare, tjänstemän, fastighetsägare och andra aktörer att vårt kulturarv är en ändlig resurs som det är vår skyldighet att värna för kommande generationer och som är en viktig del av ett långsiktigt hållbart samhälle. Så här får det inte gå till!
Kristina Berglund, Arkitekt SAR/MSA, adjungerad styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen