Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Debatt
Vår kritik mot marknadsskolan bemöts aldrig i sak

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

När marknadsskolorna etablerar sig blir det svårare för kommunerna att planera verksamheten, deras ekonomi dräneras och segregationen ökar, skriver Christina Hamnö och Rune Karlsson.

Bild: Torbjörn Granling

Annons

Staffan Tjörnhammar (M) låtsas i sin debattartikel ”Varför är den politiska vänstern så ointresserad av en seriös skoldebatt?” vara den vuxne i rummet, men det blir man inte genom att sprätta skit på sina meningsmotståndare.

Stödda på statistik och en omfattande forskning har vi pekat på vad som händer när kommunerna abdikerar från ansvaret för den svenska skolan. När marknadsskolorna etablerar sig blir det svårare för kommunerna att planera verksamheten, deras ekonomi dräneras och segregationen ökar.

För att maximera vinsten kapar marknadsskolorna kostnaderna, vilket leder till färre lärare, lägre andel behöriga lärare och besparingar på läromedel, elevhälsa och bibliotek. Kostnaderna kan också minskas genom att man undviker de elever som behöver stöd i olika former och samtidigt lockar till sig begåvade, studiemotiverade och därmed billiga elever. Till det kommer minskad insyn – betyg och resultat numera är affärshemligheter.

Annons

Annons

Staffan Tjörnhammar väljer att blunda för fakta och påstår att vi är oseriösa och slänger oss med känsloladdade ord. Vad ska man då säga om ordet ”valfrihet”? Det, om något, är väl känsloladdat. Dessutom tycks det rymma magiska krafter. Borgerliga debattörer upprepar ordet som om alla problem skulle försvinna, om man bara säger ”valfrihet” tillräckligt många gånger. De försöker få oss att tro att det inte finns någon valfrihet, om det inte finns marknadsskolor.

Staffan Tjörnhammar bortser också från vad hans väljare tycker. Enligt tidigare undersökningar vill en majoritet av väljarna, oavsett vilket parti de röstar på, inte att våra skattepengar ska delas ut som vinst för att sedan hamna på hemliga konton i något skatteparadis. Han bortser också från att alltfler borgerliga politiker och opinionsbildare nu ifrågasätter vårt skolsystem: Robert Wenglén (M) i Lomma, Oliver Rosengren (M) i Växjö, Benjamin Dousa, vd för Timbro, för att ta några exempel.

Problemet med den debatt som förs är inte att vi, som ifrågasätter det nuvarande systemet, inte är seriösa. Problemet är att de, som försvarar systemet, aldrig i sak bemöter vår kritik och dessutom felaktigt utgår från att kvaliteten alltid är högre i marknadsskolorna än i de kommunala skolorna.

I tidningen ”Skolvärlden” beskriver Lina Axelsson Kihlblom sin tidigare situation som rektor på en friskola och det hon kallar för en ”omoralisk oreda”:

Annons

”För att klara min budget och behålla mitt jobb, behövde jag minimera elever som kostar mycket, det vill säga elever med svag socioekonomisk bakgrund samt funktionsnedsättningar och metoden för att lyckas med det är tyvärr väl känd i skolkretsar och kan delvis tillämpas i kommunal miljö.

Annons

Här listar jag de saker jag fick lära mig första åren.

Skolan kan ha en profil, språklig eller pedagogisk, som bara välartade elever klarar av för då kan man säga att ”den här skolan är inget för ditt barn”.

Man kan ha ”förkunskapstest” så att man kan skanna av kön från svaga elever inför skolstart och ge svaga barn (så kallade weak children) en lång lista på ämnen barnet måste ta ifatt före skolstart ”för att klara den här skolan”.

Det är rektor som avgör om skolan och klassen är full och för akademikerbarnet Emma finns det alltid plats men tyvärr för Muhammed är det alltid fullt. Muhammeds ensamstående mamma vet att hon inte kan överklaga och hon förstod aldrig att rutan ”är i behov av särskilt stöd” ska man aldrig kryssa i.”

Antalet punkter som Lina Axelsson Kihlblom tar upp i artikeln är betydligt fler.

Av den senaste partiledardebatten i tv framgick att alltfler borgerliga partier nu tvingats inse att systemet inte fungerar. Man ifrågasätter nu kösystemet som urvalsmetod, fördelningen av skolpengen och den lokala rättningen av de nationella proven, men de förändringar man föreslår syftar endast till att lappa och laga för att få bort de mest uppenbara bristerna. Därmed kan man kanske rädda marknadsskolorna. För att rädda den svenska skolan krävs betydligt mer radikala beslut.

Christina Hamnö (V)

Rune Karlsson, Husinge

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy