Skoldebatten blir ofta ganska enfaldig, både här i Norrtälje kommun och på riksplanet. Man slänger sig med känsloladdade ord och uppvisar ett ganska stort ointresse för en seriös debatt. Och vad är egentligen läskigast, vinstintresse eller politiskt ointresse. Här i kommunen ledde det politiska ointresset till att delar av den nuvarande oppositionen ville spara över 100 miljoner kronor på skolan förra mandatperioden.

De flesta av oss har väl sett att skolan debatteras flitigt. Här i Norrtälje kommun har den förestående etableringen av en ny skola driven av Internationella engelska skolan eldat på debatten.

Det är synd att oppositionen å ena sidan säger att vi i kommunen gör för lite för att starta nya skolor när det behövs fler skolplatser, och å andra sidan gör allt man kan för att motverka etableringen av en ny skola. Man kan fråga sig om oppositionen verkligen bryr sig om nya skolplatser när den motsätter sig att en av de mest populära och framgångsrika skolorna etablerar sig i vår kommun.

Engelska skolan har alltid fått den politiska vänstern att se rött och vänstern avfyrar fulla batterier med argument om ”marknadsskola”, ”vinster i välfärden” och ”riskkapitalister”. Detta är argument som snarare syftar till att få åhöraren att känna negativa känslor än ett inlägg i en saklig debatt. Vilket är synd, skolan behöver verkligen en saklig debatt.

Att barnen är trygga i skolan är en självklar grundförutsättning för inlärning. Här har Robert Beronius (L) och Linda Hiort af Ornäs (M) tillsammans med sina allianskolleger i barn- och skolnämnden gjort ett bra jobb med att öka tryggheten, även om det är ett arbete som aldrig tar slut. Tyvärr verkar den politiska vänstern ha en ryggradsreflex att slå bakut vid tal om vikten av ordning, reda och disciplin.

Det skulle nog underlätta för många om läroplaner och kursplaner blev enklare och tydligare. I dag är det inte lätt att som till exempel förälder titta i planerna och på betygskriterierna och få en klar bild av vad ens barn förväntas kunna. Ökad tydlighet och bättre kunskapsfokus skulle dessutom underlätta för centralt rättade prov vilket motverkar betygsinflation, vilket skulle gynna alla.

Det är rikspolitiken som äger denna fråga och diskussionen underlättas inte av att den politiska vänstern har anammat en syn att skolans viktigaste uppgift är att fostra goda (socialistiska) medborgare snarare än att förmedla kunskap (och få självständiga starka individer). Men det kanske blir så om man tror att kunskap är relativt.

Det är med förvåning jag fortfarande möter människor som tror på att vi föds som oskrivna blad, utan egna egenskaper och förmågor, trots att vetenskapen för länge sedan avfärdat det som fantasier. Och nog har alla föräldrar lagt märke till att barnen har sina egna personligheter och att syskon kan vara ganska olika från första dagen.

Att sakna insikt i att alla barn är unika individer, med olika förutsättningar och behov, gör att man får svårt att förstå att skolsystemet behöver mångfald och valfrihet. Annars kan vi aldrig komma till ett system där alla barn ges en möjlighet att nå sin potential. Men det är inte konstigt att tanken om ”det oskrivna bladet” alltjämt lever inom den politiska vänstern, den passar ju som handen i handsken i dess ideologi.

Min slutsats blir således att vänsterns ideologi, på en strukturell nivå, starkt hämmar att skolan utvecklas i en positiv riktning.

Staffan Tjörnhammar (M), förälder, vetenskapsman och kommunpolitiker