Sverigedemokraternas historia är mörk. Enligt tidningen Expo bildades Sverigedemokraterna 1988 av veteraner inom militant rasism och fascism. De hade en bakgrund bland annat i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS), Framstegspartiet och Sverigepartiet. En av de äldre av grundarna hade under andra världskriget ingått som frivillig i Tredje rikets elitarmé Waffen-SS.

Främst BSS lyfts fram som betydande för Sverigedemokraternas framkomst. Jag lyckades hitta BSS partiprogram som klubbades på årsmötet den 20 mars 1983. Det sammanfattades i punkterna:

• Endast etniskt besläktade människor från kulturellt närstående länder ska principiellt kunna accepteras som invandrare i Sverige.

• Inga utlänningar – utom främmande staters representanter, anställda i utländska dotterbolag, forskare, specialister och gäststuderande – ska kunna sammanhängande vistas i riket i längre än tre år.

• Adoptioner av utländska barn ska förbjudas i lag.

• Abortpolitiken ska bli restriktivare.

Nazisten Gustaf Ekström, som Expo lyfter fram deltog på Sverigedemokraternas första årsmöte den 21 februari 1988, var frivillig svensk vid SS-Hauptamt. Han var under en period revisor i partiet. Han dog 1995.

Det finns alltså bevis för att det fanns en nazist med när Sverigedemokraterna startades och det finns bevis för att personer från BSS var med och var aktiva vid samma tillfälle, personer som då sympatiserat med punkterna ovan.

Som sagt, Sverigedemokraternas har bevisligen en mörk historia. Då är frågan, kan ett parti med en sådan mörk historia förändras? Enligt Annie Lööf är så inte fallet.

Annie Lööf är den partiledare som flitigast påminner om Sverigedemokraternas rasistiska och nazistiska förflutna. Annie Lööf är så orolig för Sverigedemokraternas historia och att Sverigedemokraternas ”inspireras” av länder som Polen och Ungern, så hon nu vill ändra grundlagen, för annars kan Sverigedemokraternas avskaffa demokratin, vilket hon implicit menar att de vill.

”Vi får inte vara naiva för att landets tredje största parti inspireras av de länder där vi nu ser att man inifrån, genom parlamentariska beslut, monterar ned grundläggande fundament i den liberala demokratin” sa Annie Lööf nyligen.

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folk‧materialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.” Det är inte heller en så sympatisk skrivning. Den skrivningen fanns kvar i Bondeförbundets (Centerns) partiprogram fram till 1946. Det vill säga sex år längre än vad SD-nazisten Gustaf Ekström var med i SS-Hauptamt som lades ner 1940.

Det kan vara så att alla bondeförbundare slutade sympatisera med sådana tankar i samma sekund de togs bort ur partiprogrammet. Eller kanske allt brunt försvann när de döpte om sig till Centerpartiet elva år efter att skrivelsen togs bort? Så kan det vara.

Om det enligt den logiken tar elva år att renas efter ett rasistiskt partiprogram så kanske det borde gälla andra partier än Centern?

Självfallet är räkneexempel som detta trams. Men det sätter fingret på att man bör mäta varandra med samma mått. Sverigedemokraternas historia är mörk. Men det är även Centerpartiets. För att inte tala om Vänsterpartiet och inte att förglömma mitt eget partis, Socialdemokraternas.

Partier kan sedan bråka om vems historia som är sämst. Vilket parti som har närmast till skammen och mörkret. Men att beskylla ett annat folkvalt parti i samma parlament att vilja avskaffa demokratin? Att gå ut med att grundlagen måste ändras för att rädda landet? Många partier har en mörk historia, men nutiden blir inte ljusare av att vi smutsar politiken på det sättet.

Jan Emanuel Johansson, socialdemokrat i intern opposition