Ord påverkar vårt tänkande och vårt handlande. Enligt en amerikansk studie bemöter vd:ar sina kollegor med mindre empati efter de fått lösa enkla gåtor innehållande ord som kostnad och tillväxt.

På sista kommunfullmäktige innan sommaren visade delårsrapporten att socialtjänsten gör allt fler placeringar av vuxna missbrukare samt barn och unga och att kostnaderna för dem ökar. Socialnämnden fick uppdraget ”att göra en fördjupad analys av volymutvecklingen … och biståndsbedömningarna i syfte att nå en långsiktigt kostnadseffektivare verksamhet”. Att använda sig av ett så distanserat språk bäddar för att politiker ska ta inhumana beslut. Försäkringskassans volymmål är ett statligt skräckexempel.

Bakom begreppet ”volymutveckling” döljer sig stora familjetragedier. En placering är inget som socialtjänsten föreslår lättvindigt. Det är en sista utväg för att skydda barn, unga och beroende samt ge dem möjlighet till en framtid där de kan växa och må bättre. Oftast har socialtjänsten redan försökt med andra insatser, som öppenvård och familjebehandling, och gör bedömningen att det inte längre räcker. Själva beslutet tas sedan av socialnämnden.

Självklart ska vi sträva mot att minska antalet placeringar, inte för att få en budget i balans utan för att få människor i balans. Det är ett långsiktigt arbete som kräver ett helhetsgrepp och därför kan inte hela ansvaret vila på socialnämnden. Långsiktiga lösningar kräver oftast samarbete och samordning mellan nämnderna.

Det förebyggande arbetet kan se olika ut och vara olika effektivt. Informationskampanjer i skolor för att förebygga missbruk av alkohol, narkotika, tobak och spel är ganska verkningslösa.

Däremot finns det annat vi kan göra. Som individer har vi olika förutsättningar att klara svårigheter, vissa är medfödda medan annat påverkas av de sammanhang vi lever i. Brister på ett område kan motverkas genom styrkor i andra. Stabilitet är avgörande oavsett om det handlar om bostad, arbete, skola, förskola eller relationer, och här kan vi som kommun göra massor.

Det finns satsningar som hjälper många människor samtidigt och ökar deras möjligheter både att stå emot och återhämta sig från fysiska och psykiska påfrestningar. Dessa tar tid men ger stor utdelning längre fram.

Norrtälje kommun skulle, exempelvis genom att förbättra arbetsvillkoren för våra anställda i barn, skola och omsorg, kunna bli en attraktivare arbetsgivare och därmed behålla kompetent personal längre. Detta ökar tryggheten hos våra anställda, barn, unga och äldre, vilket i sin tur leder till bättre mående. Det är ganska lätt att föreställa sig vilken skillnad detta skulle kunna göra för någon som lever i utsatthet.

Bostaden är mycket viktigare än vad vissa av kommunens ansvariga politiker tycks förstå. Trångboddhet och hemlöshet är inget som främjar återhämtning eller studiero. Lägg till en oro för att inte kunna betala hyran eller oron för att bo utan kontrakt eller med ett osäkert korttidskontrakt.

Enligt socialtjänstens egen hemlöshetsutredning har vi inte bara 23 akut hemlösa, de så kallade uteliggarna, utan socialtjänsten har kontakt med sammanlagt 529 hemlösa. Av dessa är nästan en femtedel barn. Hur många fler hemlösa det finns i kommunen som inte sökt hjälp från socialtjänsten vet vi i inte men bostadskön i kommunens eget bostadsbolag vittnar om att vi misslyckats med att tillgodose kommunens invånare med den grundlagsskyddade mänskliga rättigheten – rätten till bostad.

Vi i Vänsterpartiet vill ha ett medmänskligt Norrtälje, ett Norrtälje där hjälpinsatser beslutas utifrån behov i stället för att styras av för snålt tilltagna budgetar. På sikt är detta också bra för vår ekonomi. Vi anser att det behövs ett helhetsgrepp för att vi som kommun ska kunna uppfylla vår del av det som regeringsformen ålägger det allmänna ”att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet”.

Jessica Hilwëyn (V), ledamot i socialnämnden

Ola Nordstrand (V), gruppledare

Britt-Mari Bardon (V), gruppledare