Annons

Annons

Annons

Annons

Norrtälje

Debatt
Debatt: Det bor en konstnär i varje människa

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Joseph Beuys bar alltid hatt, för att påminna sig sin konstnärspersonlighet. Med hatten på sig blev han den han ville vara, fylld av andlig kraft, skriver Mats Wilzén. Foto: Heribert Proepper, TT.

Annons

I år skulle konstnären Joseph Beuys ha fyllt 100 år. I backspegeln har vi förstått hans stora betydelse för samtidskonsten. I Europa – särskilt i Tyskland – lyfts hans gärning upp genom otaliga utställningar och arrangemang under 2021.

Joseph Beuys själv menade att hans viktigaste bidrag var ”det vidgade konstbegreppet”. Hans intresse för det akademiska och museala konstlivet var begränsat, trots att han var professor vid konstakademin i Dusseldorf. Han ville främst utveckla ”livskonsten” och sudda ut gränsen mellan liv och konst. Pedagogik, trädplantering, te-fläcken på servetten och olika former av aktioner och händelser kunde alla ses som konstverk. Och inget verk är det andra likt, eftersom det oftast inte är upprepbart. Endast genom full närvaro kan ögonblickets storhet upplevas, menade Joseph Beuys.

Annons

Annons

Hans ”aktioner” blev omtalade, kanske främst den i Kassel när det planterades 7 000 ekar. En ”tidsskulptur”, enligt Joseph Beuys. Aktionerna upphöjde han ofta till ritualer, som när han högtidligt tvagar och smörjer de nya studenternas fötter, en i taget. Varför? ”Varje människa är student, det vill säga någon som lär. I det ögonblick jag talar är jag lärare, men när jag lyssnar är jag för tillfället student, och det gäller alla”, svarade Joseph Beuys.

Joseph Beuys var individualist. ”Människan är inte bara en social varelse och säkert inte bara en produkt av sin omvärld, hon är snarare en översinnlig varelse, en fri varelse, en skapande individ – och som sådan i grunden en konstnär! Jag startar alltså med frihetspunkten, det vill säga människans fria väsen, där hon är någon som bestämmer över sig själv, en tänkare, en skapare, det vill säga en konstnär i en elementär betydelse.”

Joseph Beuys betonade ständigt konstens sociala kraft. När människomöten sker, ur fri vilja, uppstår ”en skulptur”, menade han. Gemensamma handlingar gestaltar den sociala skulpturen, där också samtalet blir en viktig del. Han sökte ständigt ett pågående samtal, en ”permanent konferens”.

Hans samhällsengagemang var stort. Han var exempelvis med och grundar miljöpartiet Die Grunen. Men partipolitiken blev för snäv för Joseph Beuys. ”Begrepp som ´vänster eller höger´ avvisar jag. Sådana begrepp kan jag inte arbeta med. De är totalt oanvändbara i framtiden.”

Annons

Den stora samhällsförändringen kommer när människor upptäcker sin kreativitet och vägrar vara ett objekt för andras planer och ett offer för historiska omständigheter. Denna samhällsförändring inträffar, enligt Joseph Beuys, när vi upplever att "det bor en konstnär i varje människa". Joseph Beuys bar alltid hatt, för att påminna sig sin konstnärspersonlighet. Med hatten på sig blev han den han ville vara, fylld av andlig kraft.

I Joseph Beuys anda kan man se sitt eget liv – sin biografi – som det största konstverket. Där är jag på samma gång både materialet och konstnären. Varje handling (aktion) jag utför blir som ett penseldrag på en tavla. Vackert eller fult? Vem vet? Men en sak är säker: Vid sista penseldraget har konst och liv blivit ett. Då först är det dags att ta av sig hatten.

Mats Wilzén (MP), Söderby-Karl

Annons

Annons

Till toppen av sidan