I ledaren 14 juni argumenterar Reidar Carlsson för att om anställda fick skor från arbetsgivaren som del av arbetsdräkten, skulle strida mot den svenska modellen och att det är en sakfråga mellan fack och arbetsgivare.

Detta är ett felaktigt påstående då detta är en arbetsmiljöfråga som regleras genom lagar och regleringar från bland annat Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket. Detta innebär att arbetsdräkten inom vård och omsorg finns till för att skydda våra patienter och anställdas säkerhet. Det finns således ett intresse både för patientsäkerhet och den anställdes säkerhet att hygieniska skor erbjuds av arbetsgivaren.

Eftersom dessa skor är privat egendom som ständigt indränks i urin och fekalier som sedan riskerar sprida smittan vidare skulle vara en fråga för parterna att förhandla om, är mycket märkligt. Detta regleras som ovan nämnt genom lagar och förordningar.

Arbetsgivaren har en stor skyldighet att upprätthålla en god patientsäkerhet och arbetsmiljö, hur passar detta ihop med att skorna inte ingår i arbetsdräkten som erhålls av arbetsgivaren? Vilken annan utrustning tycker Reidar Carlsson att vårdpersonal ska inhandla själv? Munskydd? Visir?

Ytterligare frågeställning är om arbetsgivarna kan kravställa de anställdas privata egendom, exempelvis typ av skor som ska inhandlas? Kan de anställda dyka upp i kanintofflor?

Ann-Charlotte Svenander, Kommunal

Andreas Lundin, Vårdförbundet

NT kommenterar:

Enligt Ann-Charlotte Svenander och Andreas Lundin är arbetsskor en arbetsmiljöfråga som regleras av Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket, och därför inte är en fråga som fack och arbetsgivare skall diskutera.

Självklart skall lagar och regler följas. Men de anställda inom omsorgen i Norrtälje kommun har uppenbarligen inte fria arbetsskor i dag. Det tycks alltså inte finnas något föreläggande från statliga myndigheter om att Tiohundra och de andra vårdgivarna måste förse sina anställda med arbetsskor.

Det tycker jag tyder på att lagar och regler inte är så entydiga som Ann-Charlotte Svenander och Andreas Lundin påstår. Och när lagar och regler inte slår fast vad som gäller, då är det lämpligt att sådana frågor regleras i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

Reidar Carlsson