Januariöverenskommelsens punkt 44 inleds med följande text: ”Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs.” Denna reform, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna nu står i begrepp att genomföra, är ett exempel på nyliberal övertro på marknadens förmåga att lösa alla problem.

Vem kommer att gynnas av den här reformen? Vems plånbok kommer att bli tjockare? Är det fastighetsägarens eller hyresgästens? Vem kommer att drabbas?

Kommer reformen att leda till att fler hyresrätter byggs? Har fastighetsägarna något intresse av att bygga bort bostadsbristen? Är det bra att ha en marknad där ena parten tjänar på att folk inte har någonstans att bo? Frågorna hopar sig.

Nu ska alltså januaripartierna införa fri hyressättning i nyproduktion. Enligt den utredning som presenterats ska förändringen börja gälla från och med 1 juli 2022.

Nyproduktionen utgör lite drygt en procent av det befintliga beståndet. Det är inte mycket och det kommer att ta tid innan marknadshyror införts i hela bostadsbeståndet, men förr eller senare är vi där.

Under Almedalsveckan 2019 sade Centerpartiets bostadspolitiska talesperson, Ola Johansson, apropå punkt 44 i Januariöverenskommelsen: ”Det är en pågående process att liberalisera och förändra hyressättningssystemet. Jag tror det är bra att börja med nyproduktion och införa en modell som går att successivt implementera på det befintliga beståndet.” Målet är alltså att marknadshyra ska införas i hela bostadsbeståndet. Det som fastighetsägarna drömmer om ska genomföras.

I Finland genomförde man fri hyressättning i nyproduktionen redan 1991. Fyra år senare hade hela det privata beståndet av hyresrätter fått marknadshyror. Fastighetsägarna i Sverige har undersökt hyresutvecklingen i de nordiska länderna. Enligt denna undersökning steg hyrorna i det privata beståndet i Finland under perioden 1995 till 2000 med 26 procent – i Helsingfors steg de med hela 42 procent. Det finns skäl att befara att utvecklingen blir densamma här, även om regeringen och samarbetspartierna försöker att lugna oss genom att påpeka att förslaget endast gäller en liten del av bostadsbeståndet.

Reformen kommer i sin förlängning att innebära enorma överföringar av pengar från hyresgästerna till fastighetsägarna. Dels genom de höjda hyrorna, men också genom att den kommer att tvinga fram någon form av ”social housing”, där staten, på samma sätt som i Finland, går in med tiotals miljarder i bostadsbidrag. I Finland bodde 2015 så många som 40 procent av hyresgästerna i så kallade ara-lägenheter, där hyran är betydligt lägre än i det bestånd där marknadshyra gäller. I Helsingfors är den ungefär hälften så hög. Resten betalas av staten.

Reformen innebär dessutom att all makt kommer att tillfalla fastighetsägarna. Den nuvarande balansen upphör. På sikt kommer de kollektiva förhandlingarna att försvinna. När marknadshyrorna genomförts i hela det privata beståndet, finns inte längre något att förhandla om. Hyresgästföreningen har inte längre någon roll på den svenska bostadsmarknaden.

Marknaden fungerar hyggligt när det gäller handel med varor – det kan gälla allt från strösocker till bilar. När det gäller välfärden – och dit räknar vi både skola, vård, omsorg och bostad – så fungerar inte marknadsmekanismerna.

Vi kommer att få höra att den här reformen ökar valfriheten. Ingen politiker, som röstat igenom eller stödjer den, kommer att berätta att den valfriheten bara gäller för de redan rika.

Det finns skäl att tro att hyrorna kommer att stiga mest i de större städernas centrala delar. Där kommer bara de med goda inkomster och pengar på banken att ha råd att bo eller som Per Sundgren skriver i DN den 11 juni: ”Är det något marknaden kan, så är det att sortera oss efter inkomst”.

Den som kan betala mest hamnar alltid först i kön – de som har pengar och kan välja bostadsort kommer att bosätta sig i de mest attraktiva områdena. De fattiga får nöja sig med det som blir över. Segregationen ökar. Det drabbar de utsatta individerna, men det drabbar också hela samhället.

Rune Karlsson, Husinge

Christina Hamnö (V)