Robert Beronius känner sig i sin replik, precis som vi, oroad över att den svenska skolan inte fungerar som den ska. Han oroar sig för att likvärdigheten i skolan brister, att skolvalet inte fungerar som det ska, att skolor konkurrerar med glädjebetyg i stället för kunskap samt att resurserna inte fördelas efter elevernas behov och huvudmännens ansvar. Han oroar sig, med något undantag, för samma saker som vi. Tyvärr är hans förslag till lösningar inte desamma som våra.

Robert Beronius vill komma till rätta med problemen genom att ändra lite här och lite där. För att förbättra likvärdigheten vill han att staten ska ta över de skolor som brister. För att skolvalet inte fungerar som det ska vill han begränsa kötiden. För att förhindra att skolor ger glädjebetyg vill han att de nationella proven ska rättas centralt. För att förhindra att friskolorna överkompenseras vill han införa en nationell skolpeng. Skolsegregationen vill han komma till rätta med genom att fler ska välja skola, trots att skolvalet i dag är en starkt bidragande orsak till segregationen. Flera av hans förslag kommer säkert att innebära förbättringar, men hela syftet tycks vara att rädda ett dåligt system. Huvudproblemet kvarstår.

Robert Beronius gör ingen skillnad på de friskolor som finns i det svenska skolväsendet. Han menar att vi skyller alla problem på friskolorna. Det är inte sant. Hur många gånger ska vi behöva säga det? Problemen i den svenska skolan beror inte på Montessori, Freinet eller andra skolor som drivs av en pedagogisk idé eller en stark önskan om att förmedla kunskap till eleverna.

Robert Beronius skriver vidare att om vi vill ”göra något åt problemen gör vi det bäst genom att varken skönmåla eller svartmåla, utan genom att se verkligheten som den är”. Precis! Vi måste se verkligheten som den är. Vi måste se att skolkoncernerna – Internationella engelska skolan (IES), Academedia och liknande – utnyttjar systemet för egen vinning. Se att de tjänar miljarder genom att vårt skolsystem tillåter att det sker. Felet är att de här skolorna befinner sig där de inte ska befinna sig och att vi tillåter detta. Det är det svenska skolsystemet det är fel på.

Jörgen Stenquist, vice vd för IES, konstaterar i en artikel i Norrtelje Tidning att: ”IES Norrtälje kommer att öppna för att Norrtälje kommun vill att vi ska göra det”.

Kommunens representanter har tydligen framfört önskemål till IES om att skolan ska etablera sig i kommunen och enligt Jörgen Stenquist är det redan bestämt att så ska ske. Är då detta förankrat hos kommunens skolpolitiker? Svaret är nej.

Barn- och skolnämnden är den nämnd som ansvarar för skolan i Norrtälje. Här bör etableringen av Internationella engelska skolan och dess konsekvenser diskuteras. Det har inte skett. I stället har kommunledningen skrivit ett markanvisningsavtal med Famera Fastigheter AB – det fastighetsbolag som har lovat att bygga en skola åt IES. Kommunens politiska ledning är så övertygad i sin tro på marknadens överlägsenhet att man utan betänkligheter rundar ledamöterna i den nämnd som har ansvaret för kommunens skolverksamhet.

Vi vill avslutningsvis citera Peter Wolodarski (Dagens Nyheter 16 mars 2021): ”De politiker som inte förstår denna grundläggande skillnad mellan offentligt och privat, mellan politisk logik och marknadslogik, riskerar att snabbt glömma varför de en gång fick medborgarnas förtroende.”

Kasta ut de vinstmaximerande skolbolagen och låt skolan bli den samhällsinstitution för kunskap och demokratisk fostran, som den är avsedd att vara.

Skolan ska ge kunskap till eleverna, inte avkastning till riskkapitalisterna.

Christina Hamnö (V)

Catarina Wahlgren (V)

Anna Söderblom (V)

Miriam Anglemark Jansson (V)

Kerstin Fallgren (V)