Under rubriken ”Låt inte Vänsterpartiet sänka friskoleskeppet” bemöter Kule Palmstierna den artikel vi skrev i NT. Vår artikel bestod av citat av borgerliga skribenter i borgerliga tidningar. Alla är lika bekymrade över vad som håller på att hända med den svenska skolan.

Benjamin Dousa (Svenska Dagbladet) anser att borgerligheten suttit i knät på friskoleföretagen. Erik Söderlind (Svenska Dagbladet) menar att politiken behöver inse att skolpengssystemet var feltänkt från början. Jens Liljestrand (Expressen) skriver om utarmning av den kommunala skolan, sjunkande studieresultat, glädjebetyg, skattemiljarder som flyter ut ur vårt land och om offentlighetsprincipen, som inte längre gäller i friskolevärlden. Andrev Walden (Dagens Nyheter) skriver att kritik mot en modell vi är ensamma om i världen avfärdas som kommunism, att kritik mot utländska ägarintressen i svensk skola kallas rasism, att hänvisningar till skollagens mål om likvärdighet avfärdas som vänsterflum och att förslag om en återgång till en modell liknande den i våra grannländer kallas förbudsiver. Och så vidare. Hur många varningar behövs för att våra lokala politiker på högerkanten ska vakna?

Kule Palmstierna använder en beprövad, men icke desto mindre tvivelaktig debattmetod. Han pådyvlar oss i Vänsterpartiet uppfattningar, som vi inte har. Därefter angriper han oss för dessa uppfattningar.

Kule Palmstierna vill ha ”lösningar som inte göder skolkoncerner, men möjliggör de ideellt inriktade skolorna”. Precis det vill vi också. Han vill se ”lösningar som är flexibla och framtagna utan ideologiska skygglappar”.

Vi vill inte heller att någon ska ha några skygglappar i debatten om skolan. Däremot är ideologin viktig för oss. Utan ideologi riskerar man att gå vilse. Vår ideologi säger att:

Alla barn har samma rätt till utbildning och kunskap.

Alla barn har rätt till en skola som kompenserar för barnens olika bakgrund och förutsättningar.

Alla barn har rätt att drömma om framtiden och ges möjlighet att få sina drömmar förverkligade.

Skolan ska förses med tillräckliga resurser och tillhandahålla undervisning av god kvalitet.

Skolan ska motverka segregation – inte medverka till den.

Kule Palmstiernas artikel andas ett förakt för politisk ideologi. Det är kanske inte så konstigt att man är vilsen, om man representerar Centerpartiet. Partiet är i dag ett extremt nyliberalt parti. Samtidigt vill man definiera sig som ett mittenparti – någon slags ”mittenextremister” med andra ord. Då är det inte lätt att veta på vilken fot man ska stå eller till vilken ideologi man ska bekänna sig.

Det är provocerande att de stora skolkoncernerna lägger under sig en allt större del av den svenska skolan och att de för varje år gör nya rekordvinster. En del av dessa vinster delas ut till aktieägarna. En annan del används för att köpa upp andra skolor – inte bara här i landet utan också i andra länder.

När de stora koncernerna etablerar sig i en kommun dräneras den kommunala skolan på elever. Ofta är det de resursstarka eleverna som försvinner och kvar är de mer resurskrävande. Ökade kostnader i de kommunala skolorna leder till besparingar. När den kommunala skolan behöver höjd skolpeng för att gå runt, så höjs den med automatik också för de vinstdrivna skolorna och deras vinst ökar. Ändå är det här inte det enda problemet – inte ens det största.

Det största problemet är att detta drabbar våra barn. Vad det leder till kan avläsas i försämrade resultat i de senaste decenniernas Pisa-mätningar, i de problem som uppstår vid fortsatta studier på högskola och universitet, i försämrad mental hälsa hos våra unga med mera. I förlängningen drabbas hela samhället. Den svenska skolan har blivit en handelsplats, där föräldrar och elever har blivit kunder och lärarna har blivit servicepersonal. Lärarnas auktoritet eroderar.

Vi har inte längre en skola som uppfyller lagens krav på likvärdighet. Om vi ska kunna ge våra barn det som de har rätt till, så måste likvärdigheten återupprättas.

Christina Hamnö (V)

Catarina Wahlgren (V)

Anna Söderblom (V)