Jag hoppas innerligt att Vänsterpartiets förhoppningar om att sänka friskoleskeppet kommer på skam. Friskolebegreppet behövs för att få en fungerande skola men marknadsberoendet är onödigt.

De lösningar man anar i Vänsterpartiets argumentation är säkert att ha en kommunal eller statlig och allenarådande skola till vilken inga alternativ finns. Det vore förödande för kvaliteten på sikt. Det har vi redan sett. Kommer ni ihåg hur det var på 1980- och 1990-talet? Då var det närhetsprincipen som gällde och det var svårt att byta skola utan att byta adress.

Den första friskolan i Norrtälje startade i januari 1997. Den fick mängder av elever, varav många flydde den kommunala skolan. De flydde dit för att de inte fick det stöd de behövde. De flydde också en skola som bar stor del av de budgetsaneringar som pågick från statens sida, som förde över ansvaret för skolan från stat till kommun. Antalet vuxna i skolan i Norrtälje minskade från 9,1 till 7,4 per 100 elever, sade mig en skolrepresentant.

Med kommunaliseringen gick vi från en skolöverstyrelse till 290 sådana. Parallellt med detta blev lärarna allt sämre avlönade och berövade auktoritet och pedagogisk status. Det är följden av en lång, medveten ideologisk process från den vänstra halvan av politiken.

Att friskolereformen kom kan man nog se som en reaktion på hur skolan drivits hittills. Hos en del lärare kunde man ana en ny oro: det fanns konkurrens. Efter en tid märktes en skärpning i de kommunala skolorna. Ändå blev det fler friskolor och de var alla av det ideella slaget – inga koncerner.

Friskolorna hade begränsad budget och klarade inte alltid de stödåtgärder som behövdes, men detsamma gällde de kommunala skolorna. Det var ett ständigt diskuterande kring resursfördelning mellan rektorer och skolförvaltning.

När nu Vänsterpartiet slår på stora trumman om att sänka friskoleskeppet hoppas jag att de inte också sänker all kunskap man kan utvinna ur historien utan istället tänker på lösningar som är flexibla och framtagna utan ideologiska skygglappar. Lösningar som inte göder skolkoncerner men möjliggör de ideellt inriktade skolorna, som vi har flera av i kommunen. Den äldsta är på religiös grund och har tidigare visat sig vara bra på att ta hand om exempelvis mobbade och tillbakadragna elever, som fått en lugnare tillvaro än i de kommunala skolorna.

Låt inte skolan vara ett politiskt slagfält utan var pragmatiska. Pedagogik är som bäst när den är grundad i forskning och erfarenhet både inom det pedagogiska fältet, det arbetspsykologiska och det organisatoriska. Inte i ideologier.

Kule Palmstierna (C), ledamot socialnämnden