Fördömanden gentemot manliga sexköpare haglar och det har framlagts förslag om att skärpa lagen så att straffet för sexköp ska uppgraderas till fängelse och att sexköp blir våldtäkt. Sexköpslagen kriminaliserar sexköp medan det är lagligt att sälja. Lagen är könsneutral, men i praktiken är det bara män som döms för sexköpsbrott. Det kan dock vara oaktsam våldtäkt om man köper sex av ett traffickingoffer om man är medveten om eller misstänker det.

Detta ensidiga fördömande är på flera sätt problematiskt. Vård är ett bättre alternativ än fängelse för alla brottslingar, men genom att benämna behandling av sexköpare som ”daltande” och rasa att sexköpare inte ska ”gråta ut” i Nyhetsmorgon gör man situationen en björntjänst genom att förvägra dessa män möjligheten att kunna känna empati. Hur ska man kunna ha medkänsla med någon annan om man inte får omfattas av den känslan själv?

Det finns prostituerade som menar sig sälja sex frivilligt, och som upplever sig stigmatiserade av prostitutionsmotståndare. Flera organisationer vill avkriminalisera sexköp, hit hör CUF och RFSL.

RFSU har även uttryckt kritik mot sexköpslagen. Kritiken mot sexköpslagen grundar sig på att man vill ge den som säljer sex ett ökat rättsskydd, något som försvåras av att andra aktörer såsom köpare och mellanhänder är kriminaliserade, då det ”spiller över” på säljaren. Prostitutionen trycks under jord och förvärrar för de som befinner sig inom verksamheten. Köparnas intressen framhålls sällan hos dessa debattörer. Förslaget att kriminalisera sexköp utomlands har kritiserats med argumentet att det öppnar upp för andra länder att exempelvis bestraffa utländska kvinnor för aborter gjorda i Sverige. (Abort är också ett etiskt problem.)

Sexköpslagen är inte utformad med den prostituerade som målsägande, utan utgör tillsammans med kopplerilagen juridiska verktyg för att motverka prostitution genom att lägga över ansvaret för det förebyggande arbetet på omgivningen, exempelvis kan hyresvärdar vara tvungna att vräka sexsäljare för att undgå att dömas för koppleri. Vissa sexköpare kan själva vara offer för sexualbrott. 2018 infördes samtyckeslagen, som fastslår att gränsen för sexuella övergrepp går vid huruvida ett deltagande i en sexuell handling är frivilligt eller inte.

Det finns exempel på fall där massöser genomfört sexuella handlingar mot kunder utan att ha inhämtat deras tillstånd, och där kunden köpt sex passivt. I en sådan situation står sexköpslagen och samtyckeslagen i strid med varandra då sexköpslagen håller köparen ansvarig genom att kriminalisera betalningen, medan samtyckeslagen stadgar att sex inte är något man ska behöva freda sig mot. Blir sexköp juridiskt våldtäkt kan en sexköpare teoretiskt vara både offer och förövare för sexuella övergrepp på samma gång!

Prostitutionens dilemma ligger i att betalningen objektifierar säljaren, samtidigt som parterna behåller sin självbestämmanderätt. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar. Prostituerade kan inte både utöva sin profession och samtidigt ha brottsofferstatus.

Sexköp är inte våldtäkt. Sexköpslagen borde göras om till en rekommendationslag och man borde i högre grad använda sig av samtyckeslagen för att utreda frågan om frivillighet. Visst är många sexköpare hala, men ingen vinner på förenklade förklaringsmodeller där man söker köpa utsatta prostituerades räddning genom att tysta frivilliga sexarbetare och underblåser mäns svårigheter att identifiera sig med offret.

Linn Fröbom, Norrtälje