Det finns morgnar och morgnar. I morse när jag drog upp rullgardinen var det grått utanför. Tunga moln hängde över Blidösundet och det droppade från träden. Det blåste kuling vilket inte gjorde tillvaron roligare.

Hundar vill gå ut vilket väder det än är. Så det var lika bra att dra på sig stövlar och trycka ner sydvästen på huvudet och vissla på hunden. Kanske vinden skulle blåsa bort dysterheten.

Jovisst kändes det bättre, Varför inte ta hunden med på promenad på Auroraängen? Den före detta ängen som ligger vid Almvik på Blidö. Ägare: Blidö församling, kyrkan.

Jo där kan det vara så vackert. Och nu med alla röda och gula löv som fallit ner från de gamla träden. Löv som säkert skulle ligga som en mjuk matta på stranden utmed sjön.

Det lyste så fint från lamporna i taket på föreningshuset som ligger i kanten vid Ängen och ingår i fastigheten. Huset är skruttigt och behöver rustas men o vilket läge det har vid Almviks ångbåtsbrygga. Där runt huset finns en gräsmatta som ser mjuk och öppen ut. Den har varit och är till glädje och nytta under möten och fester av olika slag.

Hunden och jag fortsätter in på Ängen. Om jag hade hoppats att jag skulle bli på bättre humör så blir jag – inte det. Nu tänker jag vara bryskt ärlig och då riktar jag mig till kyrkan, ägaren som har låtit Ängen förfalla och växa igen år efter år. Gruppen Bevara Almvik har gjort sitt bästa för att få kyrkan att se och vårda skönheten, växligheten och den historiska värdefulla bakgrunden.

Gruppen Bevara Almvik har fått Naturskyddsföreningens och Norrtelje Tidnings naturvårdspris för sin strävan att vilja vårda och se till att kunna öppna landskapet som det en gång sett ut. Gruppen har försökt få politikerna inom kyrkan att se Ängen som en värdefull tillgång för både fastboende och besökare. Det var det som var meningen med gåvan till församlingen. Studenten Ida Aronsen skrev i våras sin kandidatuppsats om det värdefulla växtligheten i Ängen. Naturmorgon i radion tog upp Ängen i sitt lördagsprogram när Roslagens naturskyddsförening kom hit med sina experter och såg vad där fanns.

Kyrkan är tyst. Svarar inte på inbjudningar. Det enda den svarar i mejlen att marken inte ska säljas.

Här går jag och ser hur mark och strand växer igen. Fallna träd ligger där och sly och granar tar marken i besittning. Det går inte att komma ut till stranden. Den lilla holmen utanför ligger fint men den stenlagda gången dit täpper till i viken och vattnet kan inte strömma fritt. Vassen tar över. Vass är bra men kan bli för mycket och för tjock. Varför ser inte kyrkan det värdefulla i Ängen? Varför ser den inte Ängen som en tillgång som borde komma till glädje och nytta för alla?

Det är oroligt i världen och många känner att natur, blommor och djur ger ett lugn som tröstar. Då borde kyrkan se till att dess egendom – läs Auroraängen – vårdas och sköts så vi kan komma dit och uppleva en skärgårdsnatur som skalder och författare har prisat under så många år.

En natur som skärgårdsbönderna med kossor och får och liar fått alla blommor att blomma och lövträden att växa raka och friska. Det kostar inga stora summor att göra en varsam avverkning, stängsla in fastigheten och låta betesdjur göra finjobbet.

En fågel kvittrar plötsligt i en buske. Det känns som att fågeln håller med. Vill den förmedla ett budskap som: "Ring eller skriv till kyrkan och bjud in till möte en gång till! Ge inte upp! Det blir säkert en vår igen då kyrkan förstår att även naturen är en Guds gåva! Bättre sent än aldrig." Sjunger den lilla fågeln.

Ja. minsann. Lyser inte en blek sol plötsligt fram bakom de tunga molnen ovanför Yxlan.

Kanske en dag kan Ängen bli en Äng igen. Men lyssnar kyrkan till fågelsång?

Anita Bertilsson, Blidö