Hur många skolor i Norrtälje kommun uppmärksammade Förintelsens minnesdag den 27 januari tillsammans med sina elever? Som vi vet har det bara gått 75 år sedan portarna till förintelselägret Auschwitz-Birkenau öppnades.

Hur många skolor passade på att samlas kring det faktum att judar, romer och barn som nazisterna ansåg vara funktionsnedsatta mördades? Till exempel genom att samla elever för en gemensam tyst minut och koppla den minuten till både dåtid, nutid och framtid?

Hur många elever har fått ta del av överlevandes vittnesbörd och dessutom fått göra egna reflektioner? Troligtvis finns många goda exempel, men kopplas undervisning om förintelsen ihop med ett långsiktigt och kontinuerligt arbete utifrån värdegrund, lagstiftning och likabehandlingsplaner?

Hur ofta lyfts rasism som en del av många svenskars verklighet i dag? Förhoppningsvis ofta, men är det tillräckligt ofta?

När jag läser i Norrtelje Tidning om rasism på skolor i kommunen så uppstår många frågor. Jag förstår att det är en tuff och ibland omöjlig miljö för lärare i skolan, men ge inte upp! Ni är så värdefulla!

Att elevernas föräldrar har en betydande roll är sant, men skolan har också ett ansvar eftersom skolan, precis som föräldrarna, helt naturligt påverkar barns åsikter och verklighetsuppfattning. Lärarna, både behöriga och obehöriga, är ofta viktiga förebilder för eleverna. Lärarna behöver alltid markera direkt en främlingsfientlig kommentar fälls. Dessutom behöver de både inspiration och innovationsförmåga för att se till att tillmötesgå varje elevs behov och anpassa lärandet utifrån både individ och grupp. Det är svårt men det finns gott om goda exempel.

Varje dag borde vara en förintelsens minnesdag. Till exempel borde det sitta i ryggraden att hatbrott polisanmäls.

Vi frågar oss: hur kunde det hända? Vi vet att antisemitiska tolkningar av den kristna teologin spelade en avgörande roll för nazisterna då. Svenska kyrkan förhåller sig i dag till det tunga arvet.

Nu är emellertid inte den viktigaste frågan hur kunde det hända utan den främsta frågan är: kan det hända igen?

Svaret finns inom oss själva. Inte bara lärare, alla har ett ansvar. Vi samma människor nu som då men förhoppningsvis lite klokare om vi lyckas hålla Förintelsen i minnet.

Nu behöver vi, tillsammans, påverka framtiden i en positiv riktning. Inte bara för vår generation men också för kommande generationer. Kunskap och empati är fundamentalt. Likaså värnandet av alla människors lika och okränkbara värde.

Man kan börja med att aldrig göra skillnad på sina medmänniskor på grund av utseende. Min erfarenhet är att vi faktiskt är mer olika på insidan än på utsidan. De flesta har ögon, näsa, öron och så vidare, men insidan har sina egna mönster och är unik. Precis som tumavtrycket.

Våga säg ifrån när du hör en främlingsfientlig kommentar. Jag vet att det kan vara svårt, men jag vet också att tystnaden är mer förödande.

Det positiva är att alla har en röst. Använd den. Om vi hjälps åt, var och en utifrån sin förmåga och sitt sammanhang, kan vi förhoppningsvis motverka rasism och främlingsfientlighet. Vi är många som vill att Roslagen ska vara en plats för alla!

Mika Wallander, kyrkoherde, Roslagens östra pastorat